Ja, så var då årets stora firande över för denna gång…
Kan man kalla Världsbokdagen för bibliotekens julafton? Lite grann påminner det allt om det när idéer för aktiviteter ska kläckas, bokprat, författarbesök och andra aktiviteter praktiskt ska förberedas så att det riktigt stora firandet till sist kan äga rum 23/4. Det var FN-organet UNESCO som 1995 beslutade att 23/4 skulle bli ”hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt värnandet om upphovsrätten och människors fria tillgång till information.” Det är väl formulerat tycker jag men kanske att andra delen av meningen borde uppmärksammas mer också på biblioteken?
En av fördelarna med ett stort gemensamt firande på många platser runt om i landet(och i världen) just 23/4 är att firandet och tanken bakom det kan lyckas slå igenom i mediebruset. Sedan är frågan om inte alla dagar är Världsbokdagar, åtminstone på bibliotek?
Om man ska hinna uppmärksamma alla temadagar av olika slag som finns så blir det riktigt stressigt, vissa månader är det något att uppmärksamma så ofta som varannan eller var tredje dag och det är en salig blandning av högt och lågt. Själv tycker jag att det är roligt att få en extra anledning till att uppmärksamma eller lyfta fram bibliotekets böcker rörande ett tema eller en händelse. Men det är nog just som en extra anledning temadagarna ska ses, för trots deras stora antal så finns det ju så mycket mer att lyfta fram.
På biblioteket där jag arbetar pratades det böcker hela dagen i måndags och uppfylld som jag var av Världsbokdagsfirandet missuppfattade jag en kvinna jag pratade med. Eller så hörde jag det jag ville höra… Vi pratade i alla fall om böcker och läsning och jag tänkte: nämen, vilket bra sätt att uttrycka det! när hon i det sammanhanget räknade upp orden: kärlek, familj och mat. Det visade sig vara de ämnen hon brukade låna böcker om men för mig sammanfattade de orden inte bara vad böcker kan handla om utan också vad böcker och läsning kan betyda. Nog är det mycket kärlek där böcker finns, vare sig det är för böcker, författare eller att bara kunna slå sig ner och läsa i lugn och ro, själva lässituationen och allt som är förknippat med den.(Senast i förmiddags kom förresten en 6- åring in på biblioteket och berättade att han älskade böcker.) Familj är kanske ett för starkt ord i sammanhanget men som vänner kan man ändå se både böcker, författare och bokkaraktärer, vänner som man gläds över att få träffa igen och uppleva nya saker tillsammans med. Och visst är böcker föda för själen.
I bokcirklar kan det vara roligt att diskutera böcker som visar på den betydelse böcker och läsning kan ha. Ett par böcker som delvis handlar om det är ”Boktjuven” av Markus Zusak och ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” av Mary Ann Shaffer, båda två böcker som utspelar sig under andra världskriget. Kanske blir böckernas betydelse tydligare under extrema förhållanden, när man inte kan ta någonting för givet? Fler tips på böcker som visar på läsningens och böckernas betydelse?
Men nu tycker jag att vi firar vidare resten av året!