Min resa till Tjernobyl

 Om ett par veckor reser jag på en researchresa, inför min kommande roman, till Ukraina och Tjernobyl. Troligen – måste jag tillägga. Jag har varit på väg i två månader redan, men det har sina sidor att brevväxla med ukrainska institutioner och myndigheter. När allt tycks klappat och klart, inträffar något som kullkastar planerna (tillstånd, kontroll av pass, tolkhjälp – allt tar tid att ordna). Men nu börjar jag äntligen tro på möjligheten att komma iväg. 
  Varför till Tjernobyl? “A nasty place”, som min danska förläggare uttryckte det. Ja, det är det verkligen. För 26 år sedan, den 26 april 1986, inträffade den fruktansvärda kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Stora områden i forna Sovjetunionen och i Europa kontaminerades av det radioaktiva nedfallet. Hundratusentals människor evakuerades från närområdet kring Tjernobyl, som sedan dess har blivit en för människor förbjuden zon. Det här området sträcker sig i en radie av 30 kilometer runt det havererade kärnkraftverket. Inga människor bor här längre (utom ett fåtal “återvändare” som trotsar myndigheternas direktiv) och zonen har blivit ett område där naturen lämnats åt sitt öde. Forskare studerar nu vad som hänt växt – och djurliv under de gångna tjugofem åren, hur det påverkats av radioaktiviteten i området, men också hur det påverkats av det faktum att människan inte längre finns där.
  Min kommande roman, som jag just nu arbetar på, utspelar sig i den här zonen. Romanen är tredje delen i den svit som inleddes med “Till Isola” och där “Staden utan kvinnor” utgör den andra delen.
  Inför resan har jag brevväxlat med en rysk forskare, Borys, som förhoppningsvis ska guida mig i zonen och i det forskningslaboratorium som ligger några mil från Tjernobyl. Jag börjar emellertid undra om han riktigt förstått vad det handlar om. I sitt senaste mejl uttryckte han sin förtjusning över att bli huvudpersonen i en roman. “Not everyday you become a hero of a novel”, skrev han. Vad är min roll? undrade han också. Jag blev tvungen att berätta att huvudpersonen dessvärre är en kvinna … Så nu väntar jag oroligt på hans svar. Kanske vill han som manlig rysk forskare inte spela andrafiolen i min roman …