Egenskapen medkänsla är något som i dagarna känns angeläget att fundera över. I tv-sändningarna från rättegången mot Anders Behring Breivik tittar jag som alla andra på massmördarens ansikte.
Att leva sig in i och dela en annan varelses “vara” är en förmåga som väl måste betraktas som något mänskligt och särskilt viktigt. Det finns människor som har en väl utvecklad förmåga att se sig själva i den andre, och det finns människor som brister i den förmågan – är bristen stor benämns den psykopati. Det finns också människor som har den här förmågan men som väljer, eller är tvingade till att inte använda den (som t ex soldater i krig).
Men var uppstår den här viktiga känslan och egenskapen hos oss? I skönlitteraturen hittar vi oftast sätet för medkänslan i hjärttrakten, men dess rätta plats torde vara hjärnan, åtminstone om vi ska tro de hologramartade bilderna från tv-dokumentärer där hjärnan är snittad på längden och hemisfärerna brer ut sig som ystert flerfärgade fjärilsvingar: medkänslan tycks belägen i den främre mediala delen av hjärnbarken.
Kan bilder av hjärnan avslöja om vi har psykopatiska personlighetsdrag? Detta diskuterades i en dokumentär i Vetenskapens värld SVT för ett par veckor sedan. Går man in på den amerikanska webbsidan Edge (www.edge.org) kan man också få ämnet speglat och möjlighet att själv pricka in sin empatiska profil. Psykologen och forskaren Simon Baron-Cohen gör i en filmad föreläsning en test med sin publik (man kan själv hänga med som tittare) som får presenterat för sig ett antal bilder på människor som uttrycker olika känslor. Det gäller att tolka bilderna och sätta ord på känslorna. Är kvinnor mer empatiska än män? Viss forskning tyder på att kvinnor generellt sett är mer empatiska än män, menar Baron-Cohen, och dessutom tycks förmågan vara delvis medfödd. Men sista ordet i den frågan är säkerligen ännu inte sagt …
Att kunna lämna sitt eget “vara” är något obestridligt gott. Jag påminner mig idag Willy Kyrklunds reflektion i “Om godheten”:
När gryningen utträder ur sitt gryningskap.
När främlingen utträder ur sitt främlingskap.
När brödrosten utträder ur sitt brödrostskap.
När stenen utträder ur sin stenighet.
När sparven utträder ur sin sparvighet.
När Kyrklund utträder ur sin kyrklundhet.
Denna längtan.
När natten utträder ur sin nattlighet.
När intet utträder ur sin intighet.
Denna ängslan.