Vad är läsning? Dagens ämne ska handla om det. Den som läser tänker. Annars blir det ingen läsning. Andra tänker naturligtvis också, men den som läser använder sin förmåga att se det som inte syns, kan omvandla de abstrakta tecken som vi kallar bokstäver, ord och meningar till levande bilder i sin hjärna.
Det är ett stort arbete för hjärnan, därför gäller det att inte vara alltför trött eller splittrad vid läsningen. Alla som försökt läsa sent på kvällen vet vad jag menar, mening efter mening blir läst men ingenting förstått.
Förmågan att läsa ger viktiga bieffekter för individen och samhället i stort. En läsande människa har lättare att skapa egna bilder, har lättare att fantisera, dvs. förmågan se det som inte finns men som skulle kunna finnas.
Den fantasin är själva grunden till förändring och utveckling. Läsandet stöder och stärker fantasins kraft.
Att kunna läsa innebär också en frigörelse från andras tolkning. Förmågan att kunna göra motbilder, att ifrågasätta, att kunna se igenom talade budskap och visade bilder öppnar tankens bojor.
Just bilder och filmer kan annars vara svåra att genomskåda, de finns ju redan där på datorn, på pappret, i TV eller på vita duken. Går rakt igenom den process som vi kan kalla medvetande. Rakt in i det undermedvetna.
Den som har sin fantasi i fin form klarar bättre av att avgöra när något i “bilden” känns kantigt. Den som läser tränar denna förmåga vid varje möte med en text, kan skapa egna bilder att kunna användas för vidare kommunikation, att tala eller skriva om för andra att tolka vidare.
(Bra exempel är filmade böcker. Hur ofta stämmer filmen med boken? Nästan aldrig, och när filmen ändå fungerar har regissören ofta gått utanför bokens koncept, kanske tom. bytt huvudperson (som i Gökboet). Annars tenderar vi att föredra ”den egna inre filmen av boken”)
För barn är läsning en knepig konst. Pekböcker hjälper barnen att sätta ord på vardagliga ting, och vad viktigare är, de ser det skriva ordet. De tillägnar sig ett slags ”ikonografiskt” seende, ser ordet i sin helhet, inte i sina bokstäver. Precis som en logo. Vem stavar sig igenom Coca Cola?
Barn behöver stöd, behöver känna lusten i läsningen. Annars kan den bli en tråkig upplevelse där de får stava sig igenom orden, försöka ge dem en bild, och försök få bilderna att bilda sammanhang.
Det är därför bilderboken är en egen gengre där varje bild är en gestaltning, där varje gestaltning förhoppningsvis ger barnet något att utgå ifrån i sitt eget skapande av sin egen ”inre film”. Bra barnböcker är viktigare för samhället än vuxenböcker, och bör därför ges minst lika stor “litterär vikt” som nånsin bra vuxenböcker. Länge leve barnbibliotekarien!
Därmed slutar jag dagens betraktelse, i morron blir det andra bullar!
Uno Nilsson