Den engelskspråkiga litteraturvärlden hetsade upp sig en kort stund härom veckan över nyheten att femhundra tidigare opublicerade sagor hittats i Regensburg i Tyskland. Sagorna var skrivna av den tyska antikvarien Franz Xaver von Schönwerth i mitten av 1800-talet och hade sedan dess legat i glömska, meddelade The Guardian.
Ganska snart ändrades uppgiften, det visade sig att sagorna visst fanns publicerade – omen inte på engelska. Flera samlingar med sagor av von Schönwerth fanns på tyska i Harvards bibliotek, rapporterade litteraturvetaren Maria Tatar i en essä i The New Yorker.
Efter en snabb sökning hittar jag dem även i Kungliga bibliotekets katalog – tre hela volymer ska stå någonstans långt nere under Humlegården. Att The Guardian missade en så lätt faktakoll kan tyckas anmärkningsvärt, men om man inte är bibliotekarie är det inte så lätt att känna till vare sig de nationella eller internationella bibliotekskataloger som finns.
Dessutom går all nyhetspublicering fortare och fortare, och då blir faktakollen också lidande. Det här kan man applicera på ett större område än bara medievärlden, hur mycket tid har man ute på företag eller i sitt vardagliga liv, att dubbelkolla och granska sina källor? Det borde var självklart att vända sig till en bibliotekarie för att få hjälp att hitta rätt.
Vill ni läsa en av von Schönwerths sagor finns den i the Guardian-artikeln här: http://www.guardian.co.uk/books/2012/mar/05/five-hundred-fairytales-discovered-germany?INTCMP=SRCH
Maria Tatars essä i the New Yorker hittar ni här: http://www.newyorker.com/online/blogs/books/2012/03/long-lost-fairy-tales.html