Vad är det som gör internatskolor så förföriska? Det vilar någon sorts mystik över dem, med all pråper yta, uniformer och regler, höga ambitioner och konkurrens. Utmärkta scener att förlägga allehanda intriger och dramer vid helt enkelt!
Med tanke på det borde det finnas en hel uppsjö romaner som utspelar sig på internat, kanske finns det en hel genre internatskoleromaner? Jag funderade precis på vilka som finns, men kom bara fram till tre (då räknade jag inte med Harry Potter) och det är lite för lite för att vara en egen genre.
Jag slukade Donna Tartts Den hemliga historien och Marisha Pessls Fördjupade studier i katasstroffysik (även om den senare inte ens var hälften så bra som den första), och i dagarna läste jag ut Tobias Wolffs Old School som var en mycket trevlig läsupplevelse!
Vi får följa en pojke som går på en amerikansk internatskola någon gång i början av 1960-talet, där många av studenterna föga förvånande kommer från välbärgade familjer. Det gör inte den här pojken, han har kommit dit på stipendier och han är inte helt bekväm med det, så han lägger sig till med diverse manér för att passa in och dölja sin bakgrund.
Skolan har ett starkt litterärt arv och uppmuntrar både läsande och skrivande. För många av eleverna är litteraturen det som livet kretsar kring och skolan anordnar en skrivartävling varje år, där priset består i ett privat möte med en författare. Pojken läser Ayn Rands The Fountainhead och blir som förhäxad av den, så när det utannonseras att Rand är den författare som kommer till skolan på nästa skrivartävling blir han eld och lågor.
Hela romanen kretsar kring läsandet och skrivandet, hur man kan göra fantastiska resor med litteraturen, hur man kan utmana sina idéer och tankemönster – men också hur man bedömer och analyserar texter och hur läsandet påverkar skrivandet och vice versa. Det är något metalitterärt över det hela som jag gillar.
Men Old School handlar lika mycket om hur vi skapar oss själva genom de berättelser vi berättar, hur vi framställer oss själva i mötet med andra och hur fel det kan bli när vi försöker vara något vi inte är. Sådär som det kan vara i de osäkra tonåren, när man så desperat vill passa in. Det här är faktiskt lika mycket en fin tonårsskildring som en bra internatskoleroman.