Ställd till mig kan jag svara på rubrikens fråga. Jag har ett antal olika ”läslägen” där inget är sämre än något annat, men – märk väl – kräver olika slags litteratur, och ibland olika förmedlande medier.
Jag börjar med bilen. Vid ratten duger ingen tegelsten av Umberto Eco, såvitt den inte förmedlas via en ljudbok. Genom åren haft underbara läsupplevelser på vägen mellan Göteborg och Tjörn, där jag jobbade en tid. Trafikfara, javisst, jag såg vägen, kroppen jobbade med viss automatik, svängarna kom där de skulle, stannade vid rödljus och körde vid grönt.
Men tanken var i boken. På detta sätt tillskansade jag mig böcker jag aldrig annars skulle ha läst (tillgången var begränsad till de böcker som fanns i bibliotekets hyllor just då). Bra läsning, en timmes kärning förvandlades till ingen tid alls.
Angående resor är mitt andra exempel bussen, spårvagnen, tåget eller flygplanet. Jag kan inte resa utan läsning! (bara om någon bredvid mig är talför och intressant).
Alltid en bok, även vid den kortaste resa med buss i Malmö från centrum till Möllan, eller mellan Malmö och Ystad. Om jag råkat glömma boken blir jag nervös, söker närmsta bortkastade Metro eller värre (vi har något som heter City här i Malmö.).
Resor kräver läsning, ändå kan jag kolla omgivningen inuti tåget/bussen eller utanför (kan finnas vråkar, rådjur eller annat trevligt).
Hemmaläsningen är vanligare, består i flera varianter: lustläsning, toaläsning, vilaboken eller måsteboken. Samt tillsammansboken.
Tillsammansboken läser jag i soffan eller sängen med livskamraten. Jag läser en bit, fastnar för en formulering och läser den högt, Hon kommenterar och läser ett stycke ur sin bok som jag kommenterar. Tillsammansböckerna skapar närhet, liknar den vid köksbordet när dagens förtretligheter ska processas.
Kvällsboken får inte vara för ”svår”, inte alltför spännande, bara lagom så att även en trött hjärna kan förstå. Spännande böcker dödar sömn! Komplicerade i att jag missar poängen.
Måsteboken är av skilda slag. Dels den jag måste läsa för att kunna recensera, dels den jag borde läsa för att alla andra gjort det. Även hundböcker (har ju en Svante Hund, en golden), matlagningsböcker, ekonomiböcker, fackböcker om organisationsteori mm. hör dit.
När jag måste skriva något om en bok gäller även andras perspektiv, de tänkta läsarnas. Kör två genomläsningar, den första för mig, den andra för alla andra.
Det gäller att hitta signaler, att förmedla bokens andemening på ett begripligt sätt, ofta i en mycket begränsad form. Kul läsning, men ett jobb. Jaget blir ett vi samtidigt som boken i sig förtjänar att bli rättvist bedömd. En utmaning! A mission..
Att läsa vad jag borde ha läst är värre. Ibland lägger jag av, finito, vill inte läsa mer! På 80-talet sa en av mina favoriter, Sara Lidman, att man måste välja. Knepet är att slå upp tre slumpvisa sidor i boken, ögna dem, och om ingen mening ”sög”, kunde boken lämnas åt sidan. Bra tips som räddat många lästimmar.
Jobböcker om lagar, organisation, ledning, mm. läser jag numer som nöjesläsning. Kul att bita i, jämföra med mina egna erfarenheter. Om att hålla föredrag är också kul. Lugn, det kommer en liten litteraturlista på slutet av mitt kåserande.
Toaläsning är alltid en tecknad serie. Tack Lindengren, tack ensamma mamman, tack Galago förlag!
Sen finns det lustböcker. Såna som ska ta tid, som måste ta tid, såna som jag inte vill ska ta slut. Har alltid en sån på gång. Jag läser fler böcker samtidigt för olika lässtämningar och läslägen. Inte minst barnböcker!
Här kommer några skönlitterära exempel (märk att ordet skönlitteratur egentligen betyder ”fiction”, dvs påhittat – det skulle också behöva resoneras om).
Barnböcker: Maria Gripes samlade. Vuxenböcker i barnformat. Läs högt och fascineras!
Mikael Ende: Lukas lokföraren, Den oändliga historien, Momo, Den lille drömätaren.
Lindenbaum: Rubbet! m.fl.
Toaböcker: Joakim Lindengren: Rubbet!
Cecilia Torudd: Ensamma mamman
…och många, många fler…
Reseböcker: Deckare av de mest skilda slag. Är själv förtjust i Rankin, Nesbö, Kjell Eriksson, Arne Dahl och Fred Vargas m.fl.
Långläsarböcker av Umberto Eco, Vargas Llosa, Garcia-Marques, Kerstin Ekman, J.C.Oates, Louis de Bernieres (Fåglar utan vingar), Nemirowsky etc. Böcker där orden måste smakas och meningarna få mogna. Tillsammansböcker att tala om under själva läsningen. Ofta omläsningsböcker..
I morgon blir det medier. Dels e-böcker, dels datorer kontra barns läsning, dels knyta samman mitt resonemang från i måndags om bild och text.