Jag har aldrig förstått mig på diskussionerna om vad som är sant eller inte i litteraturens värld. August Strindberg, Carina Rydberg, Karl-Ove Knausgård och Liza Marklund är några författare i gränslandet fiktion/verklighet som har väckt stor oro och uppmärksamhet när det gäller detta. Är deras berättelser hämtade direkt ur verkligheten, är de skarvade och putsade i kanterna eller kanske rena rama påhitten? Ja mig kvittar det faktiskt lika. Huvudsaken tycker jag är att berättelsen är intressant. Språkligt, innehållsmässigt, formmässigt… Att den berör och i bästa fall förändrar något i eller utanför läsaren.
I Håkan Nessers Himmel över London lyfts frågan om verklighet v/s fiktion till helt nya metanivåer. Det som till en början verkar vara en ganska vanlig spänningshistoria vänds efter hand och vrids på, så att perspektiven och berättelsens förutsättningar gång på gång förändras till något helt nytt. Och frågan som framträder tydligast av alla blir: Vem är det egentligen som skapar berättelsen? Är det författaren? Läsaren? Romanpersonerna? Verkligheten? Eller rentav berättelsen själv?
”Tid är en relativ företeelse […] Med distinktionen dikt/verklighet förhåller det sig på liknande sätt, här finns samma typ av relativitet, men enligt vad jag förstår är detta en mindre känd företeelse. Att gränsen mellan det som faktiskt sker och det som blott diktas är så tunn”, skriver Nesser. Och på ett annat ställe, om diktens påverkan på verkligheten: ”En ny gränslinje mellan fiktion och verklighet […] med dörrar som kunde öppnas från andra hållet”.
Även i Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen berörs relationen dikt/verklighet. ”Litteratur lever av litteratur, fattar du inte det? Kommer av sånt som är skrivet, berättat, kommer av det som är läst”, skriver Ekman. Men inte nog med det. För det kan också vara så, med Babbas ord, att ”det man läst blir levt liv […] att de bilder som det lästa framkallar blir till ens egna”.
Kanske kan det vara så att litteraturen inte bara skapas ur verkligheten, utan att själva verkligheten också skapas av litteraturen? Det är då det blir riktigt spännande!
/Jenny Westlin Green