Hur det än går med ALMA-priset behövs barnboken; författare, förlag och förmedlare. Låt oss rikta in oss på förmedlare! Barnboken finns, nya kommer varje år i sina hundratal, och marknaden verkar inte krympa (annars skulle den inte vara lönsam).
Men balansen i marknaden är ojämn. Hur många föräldrar köper regelbundet böcker till sina barn? Hur många vuxna begriper att barnboken är ännu viktigare än vuxenboken, att barnboken är själva grunden för vuxenboken?!
Därför är Astrid Lindgrens pris extra viktigt. Dels räknas barnboken som fullödig litteratur, dels ägnas förmedlarna uppmärksamhet.
Till förmedlare hör vakna förläggare, men allra mest bibliotek, biblliotekarier, lärare och andra eldsjälar som tagit till sig att förmedla barnboken till barn och vuxna som en konstart, helt i klass med Rembrandt eller Strindberg,
Astrid Lindgren kom aldrig in i Akademin, men hennes böcker är evigare än mången Nobelprisbok. Vadan? Hur kommer det sig?
Bra barnböcker skapar läsare! Bra barnböcker kommenterar barnets upplevelse av verkligheten, ger barnen verktyg att skapa sina egna bilder, använda sin egen fantasi, skapar i bästa fall vuxna agernade människor – är demokratiska!
Vill vi lära barn demokrati ska vi läsa högt för dem ur böcker som berör deras vardag, deras verklighet, också den inre, den som handlar om fantasi, fantasteri, lek med tankar och ord, rent av drömska böcker.
Lennart Hellsing, Astrid Lindgrens like, gör just det. Läs “Sjörövarbok” högt och känn efter. Nå, hur blev det? Fint, eller hur. Och himla kul!
Jag har redan nämnt Michael Ende, gör det gärna igen och ofta. Lukas Lokföraren, Momo, båda är böcker som får tanken att flyga, Momo har dessutom den finessen att karikera vuxendomens tidsfixering.
Nå, det är snart dags, vad det än blir så blir valet bra, priset är sånt att hela världen får nominera kanditater, ett demokratiskt pris till det mest demokratistödjande fenomenet av alla: Barnboken!