Frank O´Hara tillhör mina favoritpoeter. Minns inte när jag första gången kom i kontakt med honom, måste varit någon Gunnar Harding-antologi med amerikanska poeter.
Senare hade jag i bokhyllan lösa kopior ur Till minne av mina känslor. En “greatest hits” jag till min stora lycka härom året fann på Rönnells antikvariat i Stockholm.
Inte så känd i Sverige men hos Frank O´Hara finns mycket att hämta. Särskilt för den som försöker leva ett inrutat modernt liv och ändå bottna i något slags underjord.
En ur 50- och 60-talsgenerationen amerikanska poeter, jobbade på The Museum of Modern Art i New York och skrev dikter på lunchrasten. Dog i trafikolycka 1966. Jag vet inte så mycket mer. Skulle kunna vara stor i någon gaysubkultur men jag tror ändå inte det.
Hans dikter är mycket personliga, men konst och litteraturhistoriens mästare finns alltid där, precis som New Yorks gator, rörelse, sociala liv. Flera av dem känns verkligen nerplitade under lunchrasten mitt i en storstad som larmar och gör sig till.
Som här, i “A Step Away From Them”:
It’s my lunch hour, so I go
for a walk among the hum-colored
cabs. First, down the sidewalk
where laborers feed their dirty
glistening torsos sandwiches
and Coca-Cola, with yellow helmets
on. They protect them from falling
bricks, I guess. Then onto the
avenue where skirts are flipping
above heels and blow up over
grates. The sun is hot, but the
cabs stir up the air. I look
at bargains in wristwatches. There
are cats playing in sawdust.
On
to Times Square, where the sign
blows smoke over my head, and higher
the waterfall pours lightly. A
Negro stands in a doorway with a
toothpick, languorously agitating.
A blonde chorus girl clicks: he
smiles and rubs his chin. Everything
suddenly honks: it is 12:40 of
a Thursday.
Neon in daylight is a
great pleasure, as Edwin Denby would
write, as are light bulbs in daylight.
I stop for a cheeseburger at JULIET’S
CORNER. Giulietta Masina, wife of
Federico Fellini, è bell’ attrice.
And chocolate malted. A lady in
foxes on such a day puts her poodle
in a cab.
There are several Puerto
Ricans on the avenue today, which
makes it beautiful and warm. First
Bunny died, then John Latouche,
then Jackson Pollock. But is the
earth as full as life was full, of them?
And one has eaten and one walks,
past the magazines with nudes
and the posters for BULLFIGHT and
the Manhattan Storage Warehouse,
which they’ll soon tear down. I
used to think they had the Armory
Show there.
A glass of papaya juice
and back to work. My heart is in my
pocket, it is Poems by Pierre Reverdy.
Det är en poet för den som gillar New York och alla dess bästa skildrare. Alla från Jack Keroauc, Paul Simon och Paul Auster, till Lou Reed och Martin Scorsese.
På svenska finns alltså Till minne av mina känslor. Det är antikvariat och bibliotek som gäller. Sedan finns den maffiga Collected poems, som jag är himla nöjd att jag jobbar på ett bibliotek som har.
Marcus Strand
twitter.com/marstra1