I dag kom den på posten. Lådan. Den med alla mina författarex. av den finska översättningen av Camera Obscura. Den blev liggande på golvet intill sängen. Jag öppnade den, men orkade inte visa större entusiasm.
När jag började skriva och fick min första bok publicerad för snart tio år sedan var det en dröm att få en bok översatt till finska. Det skulle vara den stora grejen, liksom, men sen dess har jag ändrat mig. Dels har det varit en mängd förseningar med översättningen. Den skulle ges ut redan i början av september. Nu är julförsäljningen snart förbi och det är en bok som gavs ut på svenska år 2009. Gångna vintrars snö, kallas sådant på finska. Man kan redan nu gissa att den kommer att gå ganska obemärkt förbi. (Nog för att förra vinterns snö finns kvar på vissa soptippar i Helsingfors, lite i alla fall…)
En annan orsak till att jag inte orkar bli vidare begeistrad är att jag har kollat in litteraturutbudet på finska på ett helt annat sätt nu när jag själv också ska ge ut på språket. En hel del verkar väldigt dubiöst. Massvis med deckare, mycket krigshistorier, mycket lättsam underhållning. Behållningen är inte speciellt stor även om utgivningen är det, och det är lätt att bara vara en i mängden, så det är inte så speciellt, faktiskt. Nej, det som en gång verkade så stort är bara ett futtigt litet pinnhål på vägen.