Okej. Jellicoe Road är fantastisk. I början förstår jag nästan ingenting, man kastas in i handlingen samtidigt som det är paralella handlingar. Läsaren lämnas ganska ensam, och vanligtvis brukar det här vara något som gör mig förbannad och får mig att sluta läsa. Vilken tur att jag inte slutade den här gången, för jag lovar – man blir rikeligen belönad! Melina Marchetta skriver så fantastiskt och hennes berättarteknik är underbar. Allteftersom rätas alla frågetecken ut, och ibland får jag känna mig smart och förstå hur vissa saker och ting hänger ihop före huvudkaraktären. Det är alltid trevligt att få känna sig lite smart tycker jag, speciellt eftersom man var så väldigt vilse i bokens början.
Vad boken handlar om?
Vi är i Australien, och handlingen kretsar egentligen kring en viktig väg, så viktig att den fått namnge boken: Jellicoe Road, och dess omgivningar.
Bokens huvudperson är sjuttonåriga Taylor Markham, som nyss blivit vald till ledare för ”Houses” den grupp som leder kriget mot de två rivaliserande grupperna: ”Townies” och ”Cadets”. Det här är ett territoriellt krig, som pågått i flera generationer, och som förs utan de vuxnas inblandning, i största möjliga mån i alla fall. Under sommaren, för det är då som ”Cadets” dyker upp på sitt årliga camp, är det blodigt allvar och om gränserna överskrids kan det väntas allvarliga konsekvenser såsom inskränkt territorium. Ledaren för ”Cadets” är Jonah Griggs, den tungsinta snyggingen, som för flera år sen rymde tillsammans med Taylor. Och svek henne. Det ter sig alltså inte vara de bästa förutsättningarna för förhandlingar dem emellan.
Samtidigt som detta pågår försvinner Hannah, Taylors fasta punkt och den enda vuxna hon litar på. Kanske egentligen den enda person hon förlitat sig på sedan hennes mamma lämnade henne vid en bensinstation när hon var elva år. Taylor är på väg att falla sönder, och frågan är om hon är beredd att ta emot det stöd och den hjälp som erbjuds henne.
Det här är en så fantastisk bok! Jag kan inte berätta mer utan att spoila allt för er, så ni får helt enkelt läsa den. Marchettas språk och berättarteknik är ganska avancerat, så jag längtar till nästa år då den ska översättas till svenska, så jag kan rekommendera den till fler av mina ungdomar på biblioteket. Åh!
Jag ska läsa den då också.
Vilken är er senaste riktigt starka läsupplevelse?
/Emelie Sundström