I höst har Susanna Alakoski debuterat som barnboksförfattare med ”Dagens Harri” (förlag: Alfabeta)
Alakoskis barnboksdebut är riktigt lyckad. Redan inledningen signalerar humor. Med en mycket komprimerad strindbergsk rundmålning kommer vi rätt in i handlingen:
”När man cyklar i Ystad på sommaren får man flugor i halsen. Så jag gapar inte när jag cyklar genom skuggiga gläntan i Sandskogen. Jag heter Tiia och går i klass 4B.”
I Tiias klass går Harri. Han är hemskt jobbig, tycker Tiia men till sist medger hon, åtminstone för sig själv, att hon nog är lite förälskad i Harri. Annars är Peggi Tiias bästis. De har mycket gemensamt, inte minst allergier och astmatiska besvär av alla de slag. Och så har de en skolfröken, Bodil Brenner, som beskrivs kanske lite väl parodiskt. Men vadå?
Och så är både Tiia och Peggy barn till ensamstående föräldrar. Peggi har bara en mamma och Tiia har bara en pappa. Tiias mamma omkom i en mc-olycka när Tiia var liten och Tiia längtar fortfarande enormt mycket efter sin mamma. Även om pappa Olli fyller rollen både som mamma och pappa.
Tiia har finskt påbrå och det framgår tydligt i bokens alla komiska vändningar kring ord och uttryck.
Och vad är min läsupplevelse?
”Dagens Harri” är en roligt underhållande bok med ganska mycket småtjejsperspektiv. Man känner en värme vid läsningen av boken, inte minst för att den också är allvarlig. Boken handlar om att det går att leva och vara lycklig även om man bär på sorgliga minnen och kanske inte alltid har det så bra vad det rent materiella beträffar. Inte minst det goda förhållandet mellan Tiia och hennes pappa går rätt in i mina hjärterötter. Många moderna barn- och ungdomsböcker har ju ett upplägg påminnande om ”Dagens Harri” så boken är inte direkt originell. Men Alakoski förmedlar ett slags må-bra-känsla som jag tror många läsare uppskattar, både unga och gamla.
/Urban Bäckström