Riktigt intressant är La Mottes andra bok om Henrik HP Perssons eskapader i medievärlden. La Mottes drivna stil får mig att tänka på ”Snabba cash”. En ny thrillergenre verkar ha fått stabil mark under läsefötterna, lånar element från såväl Brown som Andoril, men allra mest från digitala medier och actionfilmer.
För så är den skriven; korta avsnitt med mellantexter som antingen hänvisar till det tidigare eller kommande avsnittet. Kalejdoskopiskt.
I bokens början träffar HP som är på flykt sedan han blåst Spelet (på Internet), tagit pengarna och dragit till varmare länder. Men HP står inte ut med sysslolöseriet, han börjar blanda vakenhet med sömn, dricker för mycket och vill tillbaka i selen. Men han är rädd att bli hittat, dödad; spelets folk låter sig ogärna luras.
Efter en mördad kvinna och ett antal andra äventyr reser han hem med nytt namn. Nu har han ett mål, han ska lösa den mördade kvinnans mysterium och får arbete hos ett minst sagt mediokert mediaföretag vars huvudsakliga syssla är att sprida åsikter på nätet via fejkade bloggar och webbfora. Infernaliskt, minst sagt. Se upp på nätet, du kanske inte alls ”talar” med den du tror.
Företaget är en hit. Olika andra företag köper tjänsterna för att ”bakvägen” komma åt sina potentiella kunder. Jag vill inte dra några paralleller med existerande bloggar, men det känns onekligen litet olustigt att media så kan påverka människors tankar och konsumtionsmönster.
Nå, HP är inte ensam huvudperson. Rebecca har också råkat illa ut. Hon är säkerhetspolis, livvakt och nästan sambo.
I Darfur ska hon bevaka ett möte med svensk ambassadör. I sista stunden tvingar hon ambassadfolket att vända tillbaka. En folkhop har samlats, en man i hopen tränger sig fram med något som kan vara ett vapen i handen.
Rebecca håller själv på att bli skjuten, men klarar av manövern och kan återvända till Sverige och en anklagelse för att ha stoppat ett viktigt möte utan orsak. Rebecca blir friställd i väntan på utredning.
Hon har också sina problem med den digitala världen. Någon – en polis – verkar veta vad hon gör och hur hon tänker, hetsar öppet mot henne på en website, kallar henne (nästan) för en hora.
En dag kommer ett brev som förändrar allting.
Nu kan det sägas. Den mördade kvinnan är syster till Philip Argos, chef för mediaföretaget där HP (som kallar sig Magnus) arbetar…
De La Motte bjuder på en läsning utöver det vanliga. Formen, snabba klipp, kvicka kast, liknar mer en TV-såpa än litteratur. Men den funkar. TV som bok, kort sagt.
Men intressantare än så: litet magisk realism, känslan av att bara nästan veta, att nästa sekund gå in i en annan värld, om än så lika den verkliga. I början var jag nästan litet besviken, hade väntat mig en mer traditionellt uppbyggd historia, men jag har fallit till föga. Boken håller. Språket kan nog vara litet väl slimmat, men fungerar ändå med tanke på konceptet. Snabba ryck, den korta glimten innan nästa lika korta glimt kommer. Som att lägga ett mentalt pussel.
Litet grand som min favorit Bolano i ”De vilda detektiverna” fast utan hans litterära referenser. Jag känner mig faktiskt glad över att prosan utvecklas, att nya former kan skapas i den gamla kontexten, att plantor som denna tillåts växa och bli stora, frodiga och inte minst spännande.
/Uno Nilsson