Det hände sig vid denna tid (90-tal) att arbetsplatsbibliotek och Boken kommer verksamhet för äldre var prioriterade verksamheter
med resurser som personal och egna mediasamlingar.
J.P.S hade arbetat som dekoratör på en stockholmsteater. Nu var han marginaliserad och ansågs besvärlig. Jag fick fria händer att samarbeta med honom. Han var gravt hörselskadad sen födseln. Illa omtyckt eller snarare missförstådd. Han var en fransman som jag kort sagt förstod mig på och gillade skarpt.
Vad kunde vi göra tillsammans? Jag var arbetsplatsbibliotekarie i Haninge kommun söder om Stockholm. Vi kunde skapa ett slags blickfång till arbetsplatsbiblioteken i form av illustrationer av skönlitteraturen. T.ex. Arbetarlitteraturen och t.ex. Ivar Lo-Johansson. Jag stod för idéerna och allt han gjorde blev enligt min mening kongenialt. Ivar blev så här: Det vita, vikta arket. PANG! Pennan som lansen som perforerar arket. PANG! Texten: ”Man måste skriva med engagerad penna” PANG! och kronan på verket ett traditionellt målat porträtt i färg.
En svensk och en fransk grubblade på Frans Kafka som vid denna tid figurerade på en t-shirt ”Kafka hade inte heller så roligt”. Resultatet av detta blev en flera meter hög siluett målad på plexiglas som prydde entrén till biblioteket i köpcentret. En jättekafka mitt i kommersen!
En av många höjdpunkter från mina år på biblioteket i Haninge var en bokombudsträff med den inbjudne författaren Kjell Johansson. Han berättade på sitt chosefria sätt om ”grindstolparna” i svensk arbetarlitteratur, Martin Koch och Gustav Hedenvind-Eriksson, och om de ickeakademiska författarna som intog parnassen under tjugo och trettiotalet. En annan inbjuden gäst var Jan Fogelbäck som stod Ivar Lo-Johansson nära.
Minns även att jag ansträngde mig för att engagera den oförtjänt bortglömda Kurt Salomonsson men det gick om intet.
Hela Haninge kommun befann sig emellertid vid denna tid vid konkursens rand och nån måste ju betala kalaset och tacka för sig pga. s.k. arbetsbrist. Jag själv och J.P.S var inte de enda som fick åka hem till arbetsförmedlingen.
Min avsikt med att berätta om dessa exempel? Folkbiblioteket behöver uppmärksamhet och resurser. Personalens kreativiteten begränsas allt mer av kronisk underbemanning, brist på tid för annat än öppetthållande.