Rutiner

Jag tror att de flesta författare har ganska strikta rutiner i sin vardag. Det verkar i alla fall så när jag läser författarintervjuer eller pratar med skrivande kollegor. Själv har jag också väldigt enkla, monotona dagar som ser ungefär likadana ut allihop – utåt sett. Jag skriver, tar en kaffe, skriver, äter, skriver, sen avslutar jag dagen med att titta lite på tv, sen går jag lägger mig. Ungefär. Men ändå är aldrig en enda dag den andra lik. Inåt sett.
Jag tror att det handlar om att det man sysslar med som författare – att skapa någonting nytt som inte existerade innan, att hålla ihop otaliga tankar och idéer i huvudet och få ihop det till en enda ny skapelse – är så flyktigt och svårgripbart att man bara inte står ut med kaos även UTANFÖR skallen.
Alltså gör man vad man kan för att fånga både rummet och tiden. Rummet, ja författare vill väldigt ofta ha det välstädat omkring sig, ibland pedantiskt ordningsamt. Och tiden, det är de där rutinerna, ramen som man sätter upp för att det överhuvudtaget ska bli möjligt att åstadkomma något av värde… Förhoppningsvis.
Ofta hör man författare konstatera att det inte går att sitta och vänta på inspiration, utan man måste se det som ett vanligt kontorsjobb mellan 9-17. Det börjar visserligen bli ett något slitet påstående, men här har vi i alla fall en klyscha som faktiskt stämmer till hundra procent. 
För att citera den amerikanske författaren Peter De Vries: I write when I’m inspired and I see to it that I’m inspired at nine o’clock every morning.