En bra kärlekshistoria

En stark och övertygande kärlekshistoria – hur ser den ut? Vad är det som får två människors förälskelse och kärlek att kännas äkta för läsaren? Ja, det är nog det svåraste som finns för författare att lyckas med. Och samtidigt det som så väldigt många, för att inte säga nästan alla, någon gång eller ideligen försöker sig på. Helt enkelt för att det nog inte finns något finare och vackrare än en lyckad kärleksskildring.
Samtidigt finns det få saker som är mer irriterande än en dåligt berättad kärlekshistoria … Och de illa utförda romanserna är många. De där böckerna eller filmerna eller tv-serierna där man som tittare förstår att det är meningen att man ska leva sig in i de båda älskades känslor för varandra – men där man inte känner ett jota för någon av dem. Utan bara är totalt likgiltig, alternativt retar sig på båda två.
Så vad behövs det då för ingredienser i en bra kärlekshistoria? Ingen vet nog säkert, det är väl det som är en del av fascinationen, att precis som i verkligheten finns det ett visst mått av gåtfullhet och magi i det hela. Men tre saker vill jag ändå påstå är viktiga.
För det första naturligtvis de två fiktiva personer som är involverade. Är de för platta och klichémässiga är det stor risk att man som läsare inte kan identifiera sig med någon av dem, och då är det kört. De måste ha tilltalande sidor, men också mänskliga fel och brister.
För det andra: att deras kärlek inte känns forcerad eller påklistrad. Ofta ser man kärlekspar falla pladask för varandra utan att man som läsare/tittare har fått hänga med i förälskelsen. Helt plötsligt säger de ”Jag älskar dig” och man undrar: VA? Varför då? Folk blir faktiskt inte kära i varandra bara för att de är snygga. De måste uppleva saker tillsammans, så att läsaren förstår exakt varför just dessa två blir förälskade i varandra.
För det tredje måste det finnas ett allvarligt och svårhanterligt hinder för deras kärlek. Om allting går smidigt och problemfritt och de bara har roligt, då blir deras förälskelse ett rejält sömnpiller att ta del av. Paret måste få kämpa för att få varandra. Som läsare måste man få bäva, hålla tummarna, sörja när hindren verkar oöverstigliga – och slutligen (om det är happy end) glädjas när de äntligen lyckas.
Det här kanske någon tycker låter uttjatat och banalt? Visst, okej, ta då en titt på dina favoriter bland kärleksskildringar och fundera över om det inte stämmer in på dem allihop. Hemligheten är bara att författaren varierat alla dessa element så skickligt.
Kom igen, ge mig tips på era favoritböcker med bra kärlekshistorier! I nästa inlägg ska jag ge er några exempel som jag tycker är lyckade.