Det här med namn

Det är konstigt med namn när det gäller fiktiva personer. Ibland när jag skriver så vet jag exakt vad en gestalt ska heta, det är ingen tvekan, namnet sitter där från början. Men andra gånger kan det vara otroligt svårt att hitta rätt namn på folk. Det är lite som att döpa ett barn – man funderar och grubblar, provar och inser att vissa namn är omöjliga för att man känner nån med samma namn som man inte alls vill associera till, eller för att nån gammal lärare eller klasskompis hette så, eller så för det bara tankarna åt helt fel egenskaper eller utseende…
Det är väldigt personligt och känslomässigt, det här med namn.
Som tur är tycker jag oftast att det är lätt att anpassa sig efter det namn en person har, både i verkligheten och i fiktionen. Om någon har ett namn som från början känns lite avigt och konstigt, så dröjer det inte lång stund förrän jag ändå tycker att det faktiskt passar bra. Jag minns en klasskamrat som fick ett syskonbarn, en jättesöt liten flicka med mycket svart hår som stod rakt upp. En riktig liten trollunge som döptes till Harriet. Det här var alltså över 25 år sen, och då var det inte alls särskilt hippt att ge sina barn den typen av namn. Man tyckte att det kändes mycket märkligt – men så fort man träffat Harriet var namnet självklart. Det passade henne alldeles utmärkt. Hon var en Harriet.
När jag skrev Sommarhuset ville jag inte ge mina huvudkaraktärer namn som var alltför originella eller stack ut för mycket. Det handlar om en familj och deras relationer, och av nån anledning kände jag att det var viktigt att inte namnen ställde sig i vägen för själva personligheterna. Därför heter de Eva, Anders, Maja, Tomas och Katrin. För mig var det ett sätt att få läsaren att komma dem närmare än om de hade hetat exempelvis Yvette, Ulrik, Diana, Gerhard och Solbritt.
Finns det litterära gestalter som jag upplever som feldöpta? Jag har funderat lite på det men jag kommer inte på några. Just av det skälet att jag väldigt lätt anammar ett namn och smälter ihop det med personligheten. Men det finns ett undantag, och det är Lisbet Salander i Stieg Larssons trilogi. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå varför denna stentuffa hjältinna fick just namnet Lisbet… (Vilket absolut inte betyder att det skulle vara nåt fel på namnet Lisbet, tvärtom.)
Hur är det med er andra bokläsare, har ni några exempel på personer i böcker som ni tycker har fått helt fel namn av sin författare?