Varför bloggar vi?
Ibland är bloggandet som att ropa rätt ut i ett totalt tomrum. Ingen svarar. När jag tittar på några biblioteks bloggar så ser jag till min förvåning att det som skrivs (och det är ganska mycket) nästan aldrig kommenteras. Och är biblioteket på facebook så är det oftast de närmast berörda som gillar det som skrivs.
Så varför bloggar vi? Är det en modenyck eller ytterligare ett utslag av bibliotekariers teknikkomplex, vi måste ju hänga med i utvecklingen.
Jag refererar därför till rader som jag skrivit tidigare, på den här bloggen
Nämligen att allmänheten inte alls tycker att bibliotekens internetaktivitet är så viktig. Man vill gå till biblioteket för att låna böcker, man vill ha tysta och lugna bibliotek och man vill bli vänligt bemött. Man vill inte möta ett bibliotek som säger ”nej, Hemsöborna har vi inte men vi har en ny hemsida”.
Jag tror inte att bloggskrivandet i sig tar så mycket tid. Det är sådant som går att göra s a s med vänster hand så det inkräktar inte så mycket på annat biblioteksjobb, typ sagostunder. Så det är inte där problemet ligger. Problemet är snarare, fyller bloggandet överhuvudtaget någon funktion? Måste vi alltid vara uppkopplade och kommunicera så förtvivlat mycket?
Vem är egentligen intresserad av det jag skriver? Det är uppenbarligen fler som läser det jag skriver än som kommenterar det. Men det är ju dialog jag vill ha. Eller skriver jag för ”kategoriskt” eller för ”banalt”; det finns helt enkelt inget att kommentera. Eller är det så att den stora massan, även den som finns på biblioteken, inte kan, vågar eller vill skriva? Av samma orsak att man inte kan eller vågar bokprata?