Kanske har Du märkt en sak? Att vi skriver mycket om skönlitteratur på bokcirklar – men inte alls lika mycket om facklitteratur. Förklaringen är i och för sig given, folkbiblioteket har ett särskilt ansvar för att sprida intresse och kunskap om skönlitteratur, både ny och gammal. Det finns anledning att betona detta ansvar och att det är förknippat med ett medvetet kvalitetstänkande.
Epik, dramatik och lyrik hör till de sköna konsterna. Som kanel m fl har påpekat så kan det vara riskabelt att ha ett kvalitetsperspektiv på de sköna konsterna. En lärare, bibliotekarie eller kritiker som är tydlig i sitt ställningstagande blir lätt beskylld för snobberi. Men en dietist som förespråkar grovt bröd framför wienerbröd blir sällan bemött på liknande sätt.
Men kvalitetsaspekten bör vi hålla fast vid. Och många, många, många biblioteksbrukare tänker på samma sätt. Senast igår var det en låntagare här på Vadstena bibliotek som förhörde sig om att vi fortfarande håller oss ajour med dagstidningsrecensionerna ”och inte bara köper in det som fladdrar förbi som lättköpt läsgodis”.
Och jag kunde lugna låntagaren ifråga. Vi läser fortfarande dagstidningsrecensionerna, ibland även i utländska tidningar. Och vi köper inte bara in ”lättköpt läsgodis” (f ö ett ganska bra uttryck, tycker jag, en osökt koppling till lösgodis) utan också sådant som har mer bestående värde.
Under de senaste 10-15 åren har vi ängsligt blivit alltmer ”kundanpassade” på biblioteket. Men, med ovanstående exempel i åtanke, kundanpassning innebär inte endast ”banalisering”. Kundanpassning betyder också att vi på biblioteket utgår ifrån att biblioteksbrukaren har litterära kunskaper som är djupare och bredare än de jag själv har. Beläsenheten finns i bästa fall på båda sidor om biblioteksdisken.
Men nu var det inte om det jag skulle blogga. Utan om den andra litteraturen, fackböckerna, hela SAB-systemet med undantag av H, alltså. För vad man än kan säga om facklitteratur, det är inte ont om Q (för att travestera Hans Alfredson).
Varför har vi så mycket böcker om inredning och krukväxter? Och alla dessa böcker om personlig lycka (eller personlig kris)? Och alla böcker om fetma alternativt självsvält?
Kan urvalet av facklitteratur möjligen vara ett resultat av efterfrågan? Eftersom biblioteksbrukare främst består av kvinnor så kan kanske svaret på frågan vara ja? Och eftersom flertalet bibliotekarier är kvinnor så kan detta faktum också spela en roll i sammanhanget? Kan man alltså studera bibliotekets mediapolicy i ett genusperspektiv?
Kan man genom att studera detta ämne också få ett svar på frågan varför män och unga killar blir alltmer sällsynta på biblioteken? Sport, jakt och fiske är fritidsaktiviteter som roar de flesta av manligt kön. Hur ser det ut i Din bibliotekshylla? Har Du lika mycket böcker om sportfiske som Du har om krukväxter?
Jag medger, att dessa frågor kan uppfattas som snudd på infama. Och problematiken är inte helt enkel att analysera. Faktum är att de flesta bibliotek har ofantliga mängder litteratur om exempelvis andra världskriget. Så det kan kanske vara lite svårt att hitta konsekvensen och skäligheten i mina frågor? Men just därför kan en diskussion här på bokcirklar vara klarläggande och förklarande. Jag frågar, liksom alltid, av det skälet att jag själv inte har något fullständigt svar.
Jag begär inte att Du skall grubbla över dessa frågor under midsommarhelgen. Men kommer Du på något smart mellan sillen, nubben, jordgubbarna och doppet i sjön, så skriv ned det i en kommentar här på bokcirklar. Mitt dopp tar jag på midsommaraftons kväll vid Somviks badbrygga, i sjön Sommen, där lommen ropar i natten och strandliljorna blommar på berghällarna.
Trevlig Midsommar på er allihop. Och läs Farlig midsommar av Tove Jansson! Eller varför inte Pär Lagerkvists Midsommardröm i fattighuset…