Insiktfulla kommentarer har det blivit som en följd av min drapa om bokpratare och sorterare. Att få problemet belyst ur flera vinklar är just min avsikt. Sammantaget ger kommentarerna en hel del att tänka på.
Ett: att man givetvis får yttra sig även om man inte är bibliotekarie. Det är just synpunkter från den s k allmänheten som har stort värde när den här diskussionen är igång. Annars är risken stor att vi fastnar i ett skråinskränkt resonemang.
Två: visst, mitt konstaterande är kanske inte så uppmuntrande (för tillfället), men jag menar att det är realistiskt och att verkligheten inte får förskönas. Det räcker inte med att skriva vackra ord i styrdokument mm, de måste också omsättas i praktiskt arbete.
Tre: det finns givetvis bibliotek och bibliotekarier som arbetar förträffligt med läsfrämjeri. Sollentuna är uppenbarligen ett exempel och jag vill också särskilt omnämna skolbiblioteksforum i Växjö. Men det räcker tyvärr inte… På många håll har man inte kommit så långt som man borde. Även om jag kan verka tjatig så hävdar jag att många biblioteksbudgetar inte alls används på det sätt som den politiska styrningens direktiv förutsätter. Och bristerna ligger, komplicerat nog, även i direktiven. Det är inte bara verkställarna som missar det viktigaste. Och ska man försöka påtala ett problem som finns på två fronter, så har man det inte så lätt. Så man måste nästan ta i så man spricker :-)
Fyra: tyvärr, får jag väl säga, är jag av den uppfattning att man inte kan vara både sorterare och bokpratare. Man är antingen det ena eller det andra beroende på den personlighet man är, introvert eller extrovert. Det kanske finns exklusiva undantag men dem har jag aldrig träffat på…
Fem: för tydlighetens skull så vill jag betona att även jag anser att bibliotekets grundläggande verksamhetsidé är att samla, sortera och låna ut böcker. Men detta handpåläggningsarbete (det är faktiskt inte så svårt att utföra) får inte dominera på det sätt som det gör (kanske inte i Sollentuna och Växjö?). Att jag med en dåres envishet tragglar om läsfrämjande arbete mm beror väl på min förankring i en annan tid än 2011. Det är av rättviseskäl som jag hävdar bibliotekets betydelse. Även idag måste fattiga barn få tillgång till böcker och läsning, det handlar om jämlikhet och tillgång till jämlika möjligheter. Man når tyvärr inte alla barn på biblioteket – men man gör det i skolan (nåja, nästan alla barn). Så därför skall bibliotekarien vara så mycket som möjligt i skolan. I varje kommun skall det finnas en skolbibliotekarie per 400 elever!
Sex: diskussionen pga av denna bloggartikel är lite unik och det är ni alla kommentatorer orsak till. Det har faktiskt blivit ett samtal och det är det som behövs idag. När jag i andra fora har tagit upp problemet så har det tigits ihjäl. Ingen har svarat eller gensvarat. Men på www.bokcirklar.se så blir det alltså diskussion, t o m debatt! Tack allihop!
2011-06-08