När livet känns vrångt, när halsen värker eller sömnen sviker då finns det böcker jag gärna återvänder till. Böcker som tröstar och invaggar i trygghet.
En av dessa som nästan alltid ligger bredvid sängen är Bonadea av Irmelin Sandman Lilius. Det är första delen av många om den lilla staden Tulavall. Den kom ut redan 1967. Den har även getts ut av förlaget En bok för alla. Det är det exemplaret jag har bredvid sängen. Gör ju inget om man somnar i den boken…om den skulle bli lite bucklig och så, billigt papper…sen har jag originalupplagan också men den står fint i bokhyllan och blir inte förstörd.
Boken handlar om flickan Bonadea som bor på barnhemmet. Hon minns inte sina föräldrar, men hon minns en skog. En gång hade hon en väninna, Lovisa. Hon blev adopterad och försvann bort. Bonadea har en liten brun glaspärla, hennes enda ägodel, den minner om Lovisa.
Bonadea trodde att hon var tvungen att bo på barnhemmet som inte alls passar hennes frihetsälskande kynne. Föreståndarinnan är en trångsynt och fantasilös dam. En riktig ”nisse-person” för att använda Sandman Lilius språkbruk. När Bonadea inser att hon inte måste vara kvar bestämmer hon sig för att klara sig själv.
Hon går med vinden i ryggen i iskyla mörker till Tulavall och när hon precis tror att hon skall frysa ihjäl så hamnar hon i bageriet hos Anna Siili som bakar pepparkakor efter hemligt recept. Uppvärmd och styrkt finner hon ly på bageriets vind. Där brukar jag somna! När Bonadea reder sig ett bo bland gamla säckar invid den varma skorstensstocken medan snön yr utanför. Trygghet, värme och frihet på samma gång. Ett skimrande språk. Finlandssvenskan, med dess lite ålderdomliga ord och poetiska rytm.
Men läs gärna vidare, Bonadea försörjer sig som springflicka i Tulavall och blir vän med många. Och alla hennes vänner har berättelser som man får ta del av: Klockarback-Lill-Fia som är äldre än någon kan förstå och nog har magiska krafter. Fröken Krysantem, sömmerskan som blir vän med mössen. Fru Pompilias döttrar, med sin gris Gullnasse som Bonadea räddar från att bli julskinka. Torgmadamerna, Borgmästaren Herr Melchior och poeten Rudolf som strövar runt om nätterna. Och inte minst Svarta Havets Matros, en man Bonadea sett i en dröm.
Som små noveller blir berättelserna om människorna i den lilla staden. Kanske med underliga namn men med lätt igenkännliga karaktärer för oss som bott på en mindre ort eller inom ett kvarter där alla tror sig veta allt om alla men där hemligheter trots allt finns. Och med flickan Bonadea som navet i berättelsen där hon iakttar och agerar med fördomsfritt sinne.
Böcker som dessa är svåra att etikettera. De passar inte alla. Men de är definitvt inte barnböcker snarare böcker för vissa människor. Som Irmelin själv uttryckt saken: ”Jag skriver inte för barn. Men många barn tycker om att läsa mina böcker.”
Egentligen är det kanske inte så stor skillnad på barn och vuxna. Vuxna har bara levt lite längre och växt lite mer. Och tappat en del fantasi på vägen.
Själv hittade jag inte Irmelin Sandman Lilus författarskap förrän i vuxen ålder. Men återvänder gör jag som sagt och finner vila och kraft i staden Tulavall.
På biblioteket hittar man de flesta Irmelin Sandmans böcker på småbarnsavdelningen, Hcf, kapitelböcker 0-9 år. Bonadea utkom i ny upplaga 2008 och finns att köpa. Birgitta