Ibland frågar journalister om jag har ett motto. Ingen annan frågar någonsin om det, men jag har skaffat ett: “Det är bättre nu.” Män i min ålder anser ofta att det var bättre förr. Det kan aldrig gälla kvinnor. För oss är allt bättre nu.
Det påminns jag om när jag läser 86-åriga Mildred von Platens betagande barndomsskildring I skuggan av ett företag – En flicka växer upp (Bladh by Bladh). När hon växte upp spelade det ingen roll om man var dotter till en framgångsrik företagare, en kvinna hade inte en chans i näringslivet.
Mildred von Platens far var generalkonsul Axel Ax:son Johnson, grundaren av Johnsonkoncernen, som i dag leds av kusinerna Antonia och Viveca. I den epok som skildras i boken var ordet könsmaktsordning inte uppfunnet, men företeelsen styrde. En kvinnlig aktieägare i familjeföretaget var inte ens välkommen på bolagsstämman: “Mildred förstår, herrarna har bråttom.”
Det som inte bestämdes av kön styrdes av klassamhällets benhårda lagar. Det var mycket en kvinna och en flicka skulle förstå. Vad sägs om följande stämningsbild från barndomen:
”Plötsligt väcker mig det skarpa ljuset från takkronan. Åh, inte nu igen tänker jag och kryper djupare ner i sängen. Men strax känner jag cigarrlukten komma närmare och så står de där vid min säng – de höga bullrande rösterna, de buktande vita skjortbrösten med sina gnistrande knappar. Vad jag skäms över pottan som står på en pall vid sängen. Svea, min barnsköterska, har kommit ut ur garderoben och står nigande vid fotändan. Svea delade rum med mig och för att läsa sin Uppsalatidning i fred och utan att störa mig tillbringade hon sina kvällar på en träpall i garderoben i vårt rum.”
Mycket är roande, som när familjen får följa med fadern till Latinmaerika på att av familjerderiets båtar. För tillgång till färsk mjölk medförs två högmjölkande kor från Avesta. De får bo på däck.
Kapitlet om mamman skildrar en exotisk enkvinnoprotest: ”Min mor hette Margaret Orwin och var född år 1887 i Shanghai. Hennes far var amerikan och hennes mor engelska.”
Det finns nackdelar och fördelar med en utländsk mor. En fördel var ”att hon såg Sverige utifrån. Hon var inte fånge i det svenska klassamhället, och hade heller inga förutfattade meningar.”
Hon mottogs inte vänligt av den svenska överklass som hoppats få någon av sina egna döttrar bortgift med ”den unge, ståtlige och rike kavaljerern Axel Ax:son Johnson… Vem var hon egentligen och varifrån kom hon. Från Kina! Det kunde inte vara sant?”
Margaret Ortwin blev bestört över det kvinnoförtryck som rådde i Sverige. På bilderna i den rikt illustrerade boken ler hon med en värme som når läsaren än, långt efter hennes död. Eller också är det vad jag inbillar mig, när jag läser rader som denna: ”Så fort hon reste bort blev husen vad de var: stora sorgsna möbelmagasin.”
Eller min absoluta favorit: ”Under hela min barndom och ända till den dag jag gifte mig och flyttade hemifrån sydde Ma på samma handarbete.” Vilket osannolikt effektfullt uppror mot det meningslösa i konventionella kvinnosysslor. Den måste ha uppfattats av alla i omgivningen.
Tänk om man kunde få veta vad folk sa bakom hennes rygg. Vilken tur att Mildred von Platen har samlat och delat med sig dessa levande bilder av en – tack och lov – svunnen tid.
Åsa Moberg 3 april