Hej Ani, ja, det är många som tycker att Fredrika Bremer är en tråkig och ointressant gestalt. Istället för en levande källa till kunskap, inspiration och kampanda har hon förminskats till ett grått forsksningsobjekt.
Det värsta är att många agerar som om de visste mycket om henne. Folk kan berömma eller fördöma Fredrika Bremer med de mest befängda argument. Gapet mellan hennes arv och den läsande almänheten har vidgat sig till en avgrund. Och du har rätt: för yngre generationer räcker det att nämna hennes namn för att framkalla de djupaste suckar.
Fredrika var inte en stor romanförfattare men hon var en stor ande. Inga dåtida svenska författare eller journalister skrev bättre reseskildringar än Fredrika Bremer. Man kan säga att människan Fredrika Bremer har drunknat i ett hav av akademisk forskning. En av det svenska 1800-hundratalets mest sammansatta och spännande gestalter har blivit ett kolli vid sidan om. Det gör mig ont.
Ty Fredrika Bremer var en imponerande kvinna: motsägelsefull, storartad, ömhetstörstande, modig och dådkraftig. Och som alla banbrytande och epokgörande människor blev hon trakasserad, spydigt motarbetat av etablisemanget och slutligen dränkt i glömskan.
I min egenskap av utböling i den svenska kulturtraditionen kände jag mig fri från förutfattade meningar, och jag reste i hennes spår, läste alla hennes böcker och tog del av den enorma Bremerforskningen. Man måste kanske komma utifrån för att orka.
Det tog nästan 10 år, och jag blev redlöst kär i henne. Sedan skrev jag Fredrika i Paradis. Och jag älskar henne fortfarande.
2011-02-10