Tycker ni som jag om att läsa noveller? Gillar det komprimerade formatet, berättelsen som man kan ta till sig i några korta andetag – bildligt talat. För inte alltför längesen stod novellformen högt i kurs. Inte så i dag. Eller riktigare: litterärt uppskattad men mindre efterfrågad än romanen.
Jag har just fått hem vårens bokkatalog från Albert Bonniers förlag. Mycket lyrik den här säsongen, biografier, romaner, facklitteratur. Jag hittar en novellsamling bland de utländska författarna: Chimamanda Ngozi Adichie, Det där som nästan kväver en. Beror det på att noveller inte säljer lika bra som romaner (och långt ifrån deckargenren), att färre författare behärskar konsten att skriva noveller, att läsarna sviker – t ex på biblioteken?
Några gamla godingar i min egen bokhylla:
Novellens mästare Hjalmar Söderberg. Bättre än hans Historietter blir det väl knappast.
Anton Tjechov, en svår konkurrent.
Vilhelm Moberg. Berättelser ur min levnad innehåller även ”spill” från hans romaner.
August Strindberg. Kortnovellen Ett halvt ark papper är större än en hel roman.
Nobelpristagarna Nadine Gordimer och Toni Morrison. Klokhet. Spänning.
Fler tips:
Många människor dör som du av Lina Wolff
Den andra himlen av Oline Stig
Nära hem av Alice Munro (behöver nästan inte nämnas?)
Och för er som älskar Merete Mazzarella: November. ”Om oss som tror att vi har koll, men i stället kommit ohjälpligt vilse.”
Ibland skriver jag noveller själv. Eller har skrivit, ska jag säga. Det har aldrig blivit så många att jag ens funderat på en möjlig utgivning. Att skriva noveller är nämligen svårt. Allt ska få plats på en liten yta och fogas samman lika smidigt som i ett romanbygge. Kritiken mot den litterära novellen är ibland att den kan mynna ut i ett öppet slut. ”För många lösa trådar.” Då vill jag säga: ”Titta en gång till! Den lösa tråden leder någonstans men du måste själv följa den på vägen!”
Och jag är ständigt på jakt efter nya bekantskaper …