Bokomslag
Såg i teve ett svep från en tysk bokhandel och avdelningen för översatt svensk litteratur. Jisses. Så många röda stugor och skogar har jag aldrig sett på en och samma gång. Det fattades bara att en älg skulle titta ut genom något fönster på stugan, för att bilden av Sverige skulle bli komplett. Visst är det märkligt. Själv har jag fått flera böcker översatta till Tyska. Omslaget på den första boken var just en röd stuga med en skog bakom, trots att handlingen utspelar sig i ett litet lågt, vitkalkat hus vid en bygata på Österlen. Ja, som författare har man inte mycket att säga till om i sådana här sammanhang, och säljer böckerna bättre, får man väl ”köpa” konceptet – men lite fjantigt tyckte jag nog att det såg ut med hela raddan av böcker med liknande omslag, oavsett innehåll.
I ärlighetens namn tror jag inte att bokköparna inhandlar böcker efter omslagen, de är klokare än så…
Vad jag däremot tror på, är omslag som är karaktäristiska för en viss författare. Exempelvis Alexander McCall Smith. Omslagen till hans böcker är lätta att känna igen. Det är bra reklam att synas och påminna om sin existens.
Eller som Vance Packard uttryckt det ”Reklam är konsten att sikta på huvudet och träffa plånboken.”