I morgon ger jag mig av för att möta mitt förflutna, bokstavligen. 40 personer, alla missionärsbarn från Kongo liksom jag, ska träffas och prata om våra gemensamma (och individuella) erfarenheter. Jag har skrivit om min barndom i två böcker, Längta hem och Komma bort, och av titlarna kan man kanske ana att hemlängtan är ett viktigt tema. Hur som helst, i  morgon ska jag åter dyka ner i barndomen, komma upp därifrån förhoppningsvis med med vettet i behåll och se om mitt liv ”går ihop”. Något svar på frågorna, om våra föräldrars kallelse, varför de lämnade oss på internatskolor, varför deras tro alltid gick före allt annat osv, kommer nog ingen av oss nog att få. Men vågar vi väga allt hemsk och allt fantastiskt (utfallet blir olika för var och en), kanske vi kan komma åtminstone nära det man i högtidliga sammanhang brukar kalla för försoning.
  På måndag är jag tillbaka.