Min farmor dog i somras. 
Det var plågsamt, sorgligt och saknaden enorm.
Idag ringde en avlägsen släkting och plötsligt hör jag mig själv skämta och skratta om farmor, återberättade roliga saker och ja, skrattade.
En sekund tänkte jag att man kan inte sitta och skratta åt farmor men jo. Hon skulle ha tyckt om det.