Solen lyser äntligen på mig nere vid Liljeholmskajen och jag tänker på behovet av att sitta inne och läsa. Ju mer jag läser desto mer måste jag läsa. Men inte allt. Bara det som är bra. Det blir som en drog. Om jag blir aldrig fri.
Nu läser jag den sydafrikanska författaren Deon Meyer och han är bra. Lyssna bara på inledningen:
” Sekunderna innan pastorn vek upp kartongflikarna var det som om världen stannade upp och hon såg allt kristallklart”. Då är jag fast.
Men är det inte bra efter tre, fyra sidor, slutar jag. Det finns ingen anledning att slösa bort sitt liv på dåliga böcker.
Ibland får jag frågan: Du som läser så mycket och har det till yrke måste älska böcker?
Nej, svarar jag. Bara de som är bra.
Men kan man verkligen avgöra en boks kvalitet på de första sidorna? Jag har en vän som skriver i Expressen, han menar att han kan avgöra det på de första meningarna. Vad tror du?