Har ni läst i kvällspressen? De två statsministerkandidaterna kallas ofta Mona och Reinfeldt. Inte Sahlin och Fredrik, nej. Kvinnan vid förnamn och mannen vid efternamn.
Här om dagen gick Aftonbladet ännu längre och skrev om Mona och Maria. Med Maria menade de Maria Wetterstrand, språkrör för Miljöpartiet.
Det är intressant att man skapar den här skillnaden mellan könen men också vad det gör med vår förståelse av kandidaterna. Att tilltala någon med efternamn visar på att den personen har auktoritet. Till exempel skulle vi aldrig prata om Albert, vi pratar istället om Einstein.
Att tilltala någon med förnamn ger istället en familjär känsla. Personligheten hamnar i fokus. Av den här anledningen väljer vissa offentliga personer att kalla sig för sitt förnamn, till exempel artisterna Agnes och Darin, båda från tv-programmet Idol.
För vår förståelse av politiken skapar det här användandet av namn en bild av Fredrik Reinfeldt som professionell och kompetent. Mona Sahlin blir istället mer av en person, någon som man gärna skulle bjuda över på middag och som man känner att man har en relation till. (Inte bara namnen bidrar till detta. Det är också så att tidningarna skriver mer om Monas person och personlighet än om Fredriks.)
Vem som förlorar på det här är oklart. Självklart vinner Reinfeldt på att framstå som kompetent, men politiken i Sverige har kommit att handla allt mer om att välja en person istället för en politik, och då kan det bli så att Mona tilldelats det långa strået.
2010-05-06