Elfte gatan mellan femte och sjätte avenyn med utsikt över hustakens anarkistiska blandning av högt och lågt, gammalt och nytt, bohemiska takterrasser, vattenreservoarer och studios. Det är lite Woody Allen-kvarter där vi har vårt basläger denna vecka, även om jag också gillar de mer urbana delarna av stan (som på bilden nedan, från fyrtiofemte gatan.) Det är fjärde gången jag bor på just den här adressen så jag börjar känna igen grannarna i huset mitt emot. Det har regnat lätt sedan vi kom hit, ett varmt vårregn. Skönt, faktiskt, för att landa i New York i flödande sol är nästan för mycket – åtminstone om det är första gången man är här, som för min dotter. Nu har hon fått ett par dagars mjukstart innan sommarvädret som väntas rulla in över stan i morgon.
Att jag skulle hinna få ihop något vettigt inlägg nu var en glädjekalkyl. Jag sitter här med en otålig sextonåring med hakan på min axel. Hon vill ner till SoHo – and she wants it now. Just nu ser vi dessutom en liten blå himmelsreva utanför vårt fönster. Det spricker upp, och jag ger upp det här försöket, hennes vilja är min lag. Jag packar i alla fall ner en medhavd novellsamling i ryggan, ”In i öknen” av Anna-Karin Palm. Inte för att jag har några illusioner om att hinna sitta ner och läsa något idag – men en dag utan en bok är ingen dag.
Hoppas kunna bunkra lite bra nya böcker på stans bokhandlar också. Och i morgon är en dag att se fram emot för då börjar PEN-festivalen med “Readings From Around The Globe” med en mängd olika författare, och så Patti Smith som en möjlig katt bland hermelinerna.
