Tack Fiskargatan, for breaking the ice.
Svaret på den första … (“Om du skulle skriva en bok om en romanfigur som var barn när du läste om henne, exempelvis George (Georgina) i “Fem”-böckerna, en bok om vem hon växte upp till, hur hennes vuxenliv blev – vem skulle du välja då?”)
Jag kommer inte riktigt ihåg vad den handlade om men … identifikation, det måste vara det som gör att den fortfarande har en särskild plats i mitt hjärta. Jag minns precis hur hon såg ut på omslaget. Mörk. Grön polotröja. Frida Kahloögonbryn. Precis som jag, fast jag bara drömde om långt hår, jag satte alltid tuggummi i det, så mamma höll det kort. Mycket kort. Nu googlade jag på handlingen och den låter fortfarande lockande, trettio år senare. (Dessutom brevväxlade jag med Maria Gripe i flera år med början i trettonårsåldern. Borde leta upp de där breven. De var fantastiska!)
|
”Loella är elva år och har aldrig träffat sin pappa. Hennes mamma arbetar till sjöss, som städerska på passagerarfartyg och kan vara borta flera månader i sträck. Under tiden bor Loella i en fallfärdig stuga i skogen tillsammans med sina två småbröder. För att klara sig plockar hon bär och svamp och tar mat ur soptunnorna i byn. |
|
|