Nåt skam-inlägg blir det inte. Har fullt upp med den franska författaren Faïza Guènes tre böcker som jag smällt i mig de senaste dagarna för att kunna hålla i författarsamtalet med henne på ABF-huset i Stockholm nu i kväll (20/1-10). Vi börjar klockan sex och klockan fem ska jag vara på Norstedts på Riddarholmen för att följa henne i taxi så vi får lite tid att prata lite innan “showen”.
Faïza Guène, 100 % cool människa.
Som kan bli hur liten eller hur stor som helst. Det vet man aldrig i förväg på den här typen av tillställningar.
Och alltid blir jag lika nervös. Fast jag hållit i hundratals samtal av alla de slag så går det inte över. Det är den där oförutsägbarheten som ska hanteras. Att vem som helst kan ställa sig upp och säga vad som helst när som helst. Och att man inte känner varann.
Nervös över Faïza Guène är jag däremot inte. Redan innan vi har träffats är jag stormförtjust i den här författaren. Hon har en rivig humor, ett skenbart enkelt språk som rockar loss och ett politiskt patos som inte känns påklistrat utan levt. Lättläst, innehållsrikt, politiskt och rappt. Perfekta böcker att sätta i händerna på ungarna, vilket man redan tycks ha gjort i skolorna i Frankrike.
Ämnet för hennes författarskap so far är franskt looserland – modell förort längst ut på linjen – och det stoppar hon buffelfullt med folk som svär och skiter och pissar på sig. När de inte bara hänger slappt framför teven.
I senaste boken Sista beställningen på Balto (Les gens du Balto) får det franska patriarkatet i form av ultrarasisten och allmänna skithögen Monsieur Morvier en kniv i magen, fast frågan är av vem. I pusseldeckarens form får man veta svaret.
Tyvärr går en del av det franska idiomet och alla ordlekarna förlorat vid översättning. Franskan och svenskan har förresten aldrig trivts särskilt bra ihop. Rytmen och sättet att svänga till det är så olika. Och svänger till det gör onekligen Guène.
Får väl se hur det går i kväll.
(Här skulle det egentligen in en bild på böckerna men den vägrar ladda ner sig, så det får bli den här ur en brittisk artikel.)
Hon har huvudet på skaft, och hjärtat på rätta stället, den där bruden. Efternamnet uttalas förresten “Genn”, inte “Gwen”. Bild på böckerna ligger på fragment99)
Faïza Guènes tre böcker har alla översatts till svenska. Jag har inte riktigt läst klart nr 2 men fångas av den. Drömmar för dårar heter den på svenska. Det är en lugnare text än debutboken Kiffe, kiffe i morgon vilket gör att den fungerar bra i översättning. Vore jag yngre skulle jag nog gilla den ännu mer.