Återanvändning är i tiden och ändå har inget bokförlag (ännu) förstått hur det kan användas. Litet lustigt; förlagsbranschen slår just nu knut på sig själv för att begripa hur Dänn Nyyya Täkkniken skall kunna användas på mest lönsamma och underhållande sätt, och hur PR kan användas för att göra alla nyheter ännu mer framgångsrika och glömmer helt bort någonting viktigt: nämligen de redan utgivna böckerna.
Ibland tycker jag (och minns att jag själv tillhör syndarna via mitt förlag Kalla Kulor ( www.kallakulor.com ) att förlagen och bokhandeln, inte minst den, lägger för mycket tid på nyheter och alldeles för litet på redan utgivna böcker.
Varje år ges määängder av böcker ut. Många är bra. Nästan alla har sitt berättigande på något vis. Och jag är också tillräckligt litteraturromantisk för att tycka att alla böcker, både titel för titel och tryckt bok för bok, förtjänar en smula kärlek. Det är till exempel därför jag aldrig kan göra mig av med några böcker och därmed råkar i ständig diskussion med hushållets andra intressenter som stundtals kan tycka att en familjebostad borde få innehålla mer familj och mindre böcker. Vad är det för fel på bokhyllor som ett alternativ till tapeter undrar jag?
Många böcker säljs i små upplagor. Sedan bestämmer förlagets lokale räkneperson att författaren skall läggas ned och boken slutregistreras.
Varför inte göra tvärtom? Ge böckerna en chans att visa upp sig.
Låt oss införa en utgivningsfri dag under vilken branschen bara får påminna om tidigare utgivningar! eller bättre upp: en årlig bokmässa där alla förlag får presentera sina bästa, bortglömda, utgivningar under den senaste femårsperioden igen. Litet som musikbranschens “talents deserving wider recognition”-listor? Och ge bokhandeln litteraturstöd för att ha åtminstone 10% av ytan avsatt för “gamla godingar”, dvs just de som de stora bokkedjornas rationaliseringsenheter just nu sliter för att rensa bort.
(Och innan någon får för sig att börja snacka om eboken och hur läsplattan kan ge äldre titlar en ny chans, vill jag bara konstatera att jag visserligen älskar min läsplatta under resor, att den är ett finfint sätt att slippa skriva ut manus, men att jag aldrig någonsin skulle lägga in mitt bibliotek i digital form.)