Profilbild
2009-12-14

Jag tillhör den lilla skara som inte läst någon av böckerna i Stieg Larssons trilogi men det hindrade mig inte från att se “Flickan som lekte med elden” i förra veckan. I thriller/deckargenren tyckte jag att den var klart sevärd, men jag märkte på mitt biosällskap, som med stor behållning läst alla tre böckerna, att han var lite missnöjd. För mig var det en bra historia som jag tog till mig där och då, för honom fattades det viktiga pusselbitar från hans inre “Stieg-Larsson-bibliotek”.

Biobesöket fick mig att fundera över filmatiseringar av omtyckta böcker. Kan en film någonsin bli lika bra som bokförlagan eller kanske till och med bättre? Jag tror att en svår uppgift för regissören är att hantera alla läsares egna bilder av personer och platser (där verkar dock Naomi Rapace tolkning av Lisbeth Salander gå hem i de flesta läger). Och så är det ju alla små nyanser, språkliga och bildliga, som är så svåra att överföra till duken. “Flyga drake” är för mig en stor läsupplevelse som inte alls fångade mig som film. Samma sak med “Revolutionary Road”. Däremot tycker jag att flera av de brittiska filmatiseringarna av Jane Austen och Shakespeare inte bara lever upp till förlagorna utan ger dem nya dimensioner.

Vad tycker du?

/Cilla