God fortsättning! På juldagskvällen brukade mina föräldrar berätta historier från sin barndom för oss. Den här historien berättade vår far först sedan vi hade flyttat till Sverige och då kom han också med avslöjandet att det var han själv som hade sålt de beryktade tomteblossen till den här lilla gamla ryskan.
Föreställ er en 82 årig dam med rötterna i ryska Karelen, pigg och alert. Inte så lång, kanske runt 140 cm trippandes kring julgranen iklädd silkiga klackskor och en broderad klänning i äkta silke, som hennes far hade haft med sig till henne från sin tjänstgöring hos tsaren i Ryssland. En prinsessa var hon i sina tankar, även om prinsen aldrig dök upp eller jo kanske, men på tok för sent.
Ensam firar hon jul. Hon envisas att ha levande ljus i sin julgran och börjar klä den uppifrån ståendes på en liten träpall och med hjälp av den når hon precis till de översta grenarna. Med sina små tunna fingrar nyper hon vant fast ljusbehållarna. Placerar nu omsorgsfullt ett litet självstöpt ljus i varje behållare. Efter detta är det dags att hänga upp tomtebloss och därefter de övriga julgransdekorationerna. Sonens stora jakthundar ligger lojt under granen, de vet att hon snart är där hos dem med svålen.
Klockan sex sätter hon på radion. Det är dags för helgmålsbön och utlysande av julefrid i hela landet. När hon lyssnat färdigt plockar hon fram sin bibel, sätter sig lugnt vid den gamla sekretären och läser högt ur julevangeliet, numera är det endast hundarna och den vackert dekorerade julgranen som är hennes åhörare. Efter läsningen är det dags för julpsalmen.
Så är då den stora stunden framme, att tända ljusen. När väl detta är gjort, klättrar hon åter igen upp på pallen för nu är det dags att tända tomteblossen. I år har hon valt en annan sort, hon väntar sig att stjärnregnet från dem skall vara i regnbågens alla färger. Det visar i alla fall bilden framtill på förpackningen.
Det saknades ståltråd på dessa, så hon ordnade den själv, för hur skulle man annars kunna hänga dem i granen. Sådana nymodigheter, men den styvare tråden där man tänder är ganska lång. Hon räknar med att hinna tända några stycken innan de första går igång. Nu räcker hon sig riktigt långt fram för att nå det sjätte tomteblosset och då händer det.
En öronbedövande smäll, varpå damen i sin spetklänning ramlar ner från pallen, landar på rygg och blir liggandes där vid sidan om granen. Hundarna rusar mot hörnet bakom julgranen. De hinner inte ens dra efter andan förrän det är dags för nästa smäll. Nu trycker de sig ylande ännu tätare in mot hörnet. När den fjärde smällen ljuder av söker sig deras blick instinktivt efter fri passage ut genom köket och ytterdörren. Men den enda utvägen verkar vara genom den smällande granen. Därmed föser de den framför sig, för ut ska de. I farstun fattar den eld, flammar upp mitt framför de hysteriska hundarna och nu är det dags för den sjätte hårda smällen. Om det är av tryckvågen eller vad, ses den brinnande granen flyga ut genom farstudörren efterföljd av två skällande jakthundar. Där skiljs deras vägar, granen landar i en snödriva medan hundarna rusar framåt utan något mål. Damen som där på golvet, för länge sedan, tror sig ha dött av smällarna vaknar plötsligt till liv och i julaftonsnatten hörs hennes skrik över nejderna:
– Herre Jesus det är julafton och mitt hus är borta…
Ute faller snön. Ingen kommer till undsättning, huset står kvar, granen ryker i snödrivan och hundarna har hittat sin fristad i en gammal lada.
På ”tomteblosskartongerna” som ligger på diskbänken står det att läsa på kinesiska, engelska och svenska ”Kinaskott” ger ifrån sig en kraftig smäll, men hon behärskar inget av dessa språk.