Jag har skrivit på romanprojekt både med och utan synopsis. När jag skrev ”Och allt är förvridet” växte historien långsamt fram under tiden som jag skrev. Men jag skrev boken för fem år sedan, och sedan dess har jag lärt mig en hel del. Det senaste jag skrev på hade jag en väldigt tydlig beskrivning av vad jag skrev, varför jag skrev det, hur det skulle gestaltas, när vad skulle hända, vilka nyckelscener som krävdes, vad som skulle planteras var. Jag blev ganska nöjd med boken, och den var lätt och kul att skriva. Men i efterhand ser jag att resultatet blev en bok helt utan nerv.
Familjesagan som jag skriver på nu har jag skrivit på i fyra år. Den är fruktansvärt jobbig att skriva. Jag hade ingen synopsis när jag började och hade ingen riktning på historien alls. Resultatet blev ett myller av pusselbitar som nu ska pusslas ihop till något som liknar dramaturgi. Det är en mardröm! Ett 600 000-bitarspussel! Jag dör!
Så, synopsis eller inte? Ska man ha en tydlig riktning eller bara skriva fritt? Ja, det ultimata vore förstås att kunna behålla själen i texten utan att jobba i kaos. Jag har inte funderat ut det där än. Berätta gärna hur man ska göra.
Jag är främst intresserad av mänskliga relationer när jag skriver. Jag vill utforska psykologin bakom våra handlingar och försöka förstå varför vi väljer att leva våra liv som vi gör. Samtidigt vill jag få läsaren att själv ifrågasätta sina egna fördomar, och inse hur manipulerad man kan bli både av en text och av fysiska människor omkring en.
Och när jag skrev att jag inte hade synopsis när jag skrev ”Och allt är förvridet” ljög jag lite. När jag började skriva boken gjorde jag något som jag kallar för ett sympatischema. Huvudidén var att personerna skulle utvecklas under bokens gång, och de som man hade sympatier för i början var de som man skulle tycka illa om i slutet, och vice versa. Allt är förvridet, förskjutet.
Allt snurrar ett halvt varv:
I BÖRJAN:
Erik snäll, dum, naiv, desperat
Mina manipulativ, självsäker
Rickard dryg, överlägsen, elak
Jenny osäker, snäll, söt, kärleksfull
I SLUTET:
Erik dryg, överlägsen, elak
Mina osäker, snäll, sårad
Rickard snäll, dum, naiv
Jenny manipulativ, desperat
Så här utvecklas karaktärerna i boken. Allt är inte alltid vad det tycks vara vid första anblicken.
Hur jobbar du med strukturer och dramaturgi?