Det har blivit ett och annat postbesök i veckan. Av någon anledning glömmer jag alltid bort hur många recensionsex som vi faktiskt skickar ut och hur få frimärken det faktiskt är i ett frimärkshäfte. Så i dag stod jag för tredje gången den här veckan på Ica och bad att få köpa frimärken.
“Tre häften tack. Eller, nej, ta fyra.”
“Några särskilda?”
Jag ser hur tjejen i kassan låter sin hand glida längs med frimärkslådan. Jag spanar. Ser något med blommor på, eller om det är landskap. Och gulliga hundar. Jag gillar bilder på hundar.
“Nä. Ta nåt fint”, säger jag och ler inställsamt. Vem vet, om jag är besvärlig kanske hon börjar hata mig och sedan “inte hittar” mina paket nästa gång jag är här? Bäst att hålla sig väl med postpersonalen.
Kassatjejen dröjer i ungefär en halv sekund innan hon föser de gulliga hundarna åt sidan och plockar upp tre andra sorters häften. Övergulliga barn som åker skridsko i hjärtformation (jag vill kräkas på dem, och då är jag inte ens varken olyckligt kär eller ofrivilligt ensamstående), kryddväxter och _två_ häften med några tecknade bananer som kommer att ge mig mardrömmar i natt.
Det har man för att man försöker ställa sig in.
/Moa