Och så lite om skrivprocessen:
Att skriva kan vara ganska ångestfyllt. Kvällen innan jag ska skriva är jag full av förväntan, jag längtar till datorn, drömmer mig bort om vilka stordåd jag ska få till dagen därpå. Men så blir det morgon och prestationsångesten kommer smygande. Och efter frukost, när jag sätter mig vid datorn, känns det inte kul att skriva alls. Ett blankt papper. Som ska fyllas och bli bra. Tanken kan få vem som helst att må illa.
Skrivandet är också ganska ensamt. Man sitter på sin kammare, diskuterar med sig själv, och det är svårt att få synpunkter på en text. Mina vänner som är fotografer kan på en sekund få feedback på en bild de har tagit, men en författare lämpar över 300 sidor till en god vän och säger: ”vi syns om en vecka, hoppas att du har läst till dess”.
Men trots allt vill jag ju skriva. Och för att skriva måste jag ha en idé. Mina idéer kommer till mig i bilder. Jag gillar att börja med ett ”Tänk-om-scenario”. Tänk om en grupp barn hamnar ensamma på en öde ö. Tänk om en liten pojke förlorar sin pappa i 9/11, och tänk om han ringer och säger adjö innan tornen rasar ihop. Tänk om det sitter en kille i buskarna och tittar in i en lägenhet.
Just det här med ”Tänk-om” ger en massa frågor. Vem är killen i buskarna? Varför sitter han där? Vad är det han tittar på? Vem är hon? Vad har de för relation? Vad har hänt tidigare? Vad kommer att hända? Alla de här frågorna är något som jag är nyfiken på att besvara och undersöka. Skrivandet får plötsligt en riktning.
Idéer kommer bara till en, men ibland har jag suttit ner och krystat fram en idé för att jag ville ha något att skriva om. Tänk-om-scenariot är väldigt hjälpfullt i sådana situationer.
Hur får du idéer och hur förvaltar du dem?