Min politiska väckarklocka var dels min uppväxt i Iran, och dels mitt engagemang för Sydafrika. Iran, som min familj flydde ifrån under revolution 1979 och jag var 11 år, var mitt älskade barndomsland men också det land där jag förstod ordet “klassklyftor” in på kroppen. Ett av mina starkaste minnen var när jag satt i vår bil och såg ut genom fönstret, på andra sidan satt en flicka i min egen ålder med sin mamma och tiggde. Ett bilfönster emellan – enbart tur på vilken sida man hamnade. Den andra väckarklockan kom genom ISAK- Isolera Sydafrikakommittén. Apartheid tycktes mig rått och obarmhärtigt, ett bokstavligt svart-vitt problem som jag skrev en novell om – 17 år gammal. Det var första gången jag blev publicerad, kanske symboliskt nog i biståndsvärlden.
I dag arbetar jag fortfarande med bistånd, eller intenationellt utvecklingssamarbete som det formella ordet är! Nästa vecka är jag moderator i den svenska paviljongen på EU-kommissionens och Sveriges regerings biståndsdagar 22-24 oktober: eudevdays.eu
Vill ni komma och lyssna på alla våra fantastiska svenska enskilda organisationer så registrera er där senast fredag – det är gratis och öppet för alla! I bistånd såväl som i skönlitteratur är det märkligt nog rätt lika: konsten att berätta en historia så att den hörs och ger avtryck och intryck, samt att gå via hjärtat och lyssna till människors röster. Välkomna!