Intro: Förläggaren Kerstin Aronsson och författaren Kevin Frato diskuterar aktuella bokfrågor. Aronsson är förläggare på Kabusa Böcker i Göteborg; Frato är debuterande författare. Under september utkommer han på Kabusa med debutromanen Numera negerkung, som handlar om en avhoppad amerikansk soldat som söker asyl i Sverige.
Frato börjar dialogen:
Hej Kerstin!
När du berättade att min debutroman Numera negerkung kanske inte ens får bli bedömd av Augustjuryn blev jag nedstämd. Jag drömde den kvällen att jag blev inkallad till litteraturdomstolen där juryn satte sin dom: utvisning till annexet under biblioteket i Jordbro Centrum!
Vahd are probleemet, man? som det heter på svengelska. Ja, problemet är just att boken är skriven på två språk, svenska samt engelska. Men inte nog med det: svenskan är skamligt dålig i början, det finns en del 1800-tals finlandssvenska inblandat, och engelskan är på Philadelphia-slang.
När jag första gången läste förlagets beskrivning av boken tänkte jag, “Dang, man, I wish I’d written that book! But I probably wouldn’t have been able to pull it off!” Kanske kan jag förstå att Augustjuryn haft svårt att förstå sig på grundidén.
Men ändå inte. Det som utvidgar roman-formen har alltid uppskattats, åtminstone historiskt sett. Att Augustjuryn kanske inte vill ha med Numera negerkung får jag ändå se som ett tecken på att det här är något nytt som de inte inte vet hur de ska hantera.
Men hur ska en bok som handlar om en amerikansk krigsvägrare som flyttar till Jordbro och blir tvåspråkig hanteras, om inte på två språk? Vi är många som lever på två språk här; får inte vi skriva så?
Eller måste vår litteratur tas på svenska för att tas på allvar Augustjuryn?