Kerstin är nog fortfarande sjuk, jag har inte haft kontakt med henne sedan i helgen. Själv är jag tillbaks till jobbet. Mitt vanliga jobb. Mitt vanliga själv.
Bokmässan var en omtumlande upplevelse, inte minst med tanke på hur jag helt plötsligt befann mig i för mig ganska obekanta situationer. I en kavaj, till exempel, på en festmiddag där jag förväxlade Göteborgs kommunalråd med chefen for Bok och Bibliotek. Där jag var fräck nog att ha med mig en egen flaska starksås. Ja, maten såg väl tjusig ut men jag äter vegetariskt och då blev det inte särskilt smakrikt utan lite extra kryddning.
Men så var det med hela mässan. De tjusigaste tillställningar var inte de smakrikaste. Utan mina varmaste minnen handlar om enstaka, ofta informella möten, de flesta helt spontana. Där vi pratade om idéer, böcker, litteratur och inte bara skvaller. Om jag går på bokmässan nästa år lämnar jag kavajen därhemma. Jag trivs bättre utan den.
Och jag undrar om allt extraarbete som Kerstin la ner under lanseringen av min bok bidrog till att hon blev så sjuk? Det är så mycket som ska skötas av så få, på ett litet förlag. Nu vill jag tacka Kerstin för allt hon gjorde för mig under de senaste månaderna. Samarbetet med Kabusa har varit underbart.