Ja du Kerstin, sjukt var ordet. Idag är det fru Frato som tar över Kevins blogg för en dag, för gissa vem som också ligger i feber på soffan, om inte vår egen husförfattare Kevin. Och precis som du igår känner jag paniken växa för mässan. Hoppas att du mår bättre.
Jag har själv varit på mässan otaliga gånger, som bokintresserad tonåring, med olika förlag jag jobbat på och med mitt nuvarande jobb. De enda gånger jag missat sedan jag började i branschen 1999 var de år när jag i stället för att trängas i gångarna eller kränga böcker i någon monter, satt hemma och ammade ett nyfött barn. Och jag brukar också alltid bli sjuk efter mässan, när allt släpper. Det var samma sak på den gamla goda tiden när jag åkte till Roskildefestivalen varje sommar, det var en definitiv sanning att efter Roskilde blev man sjuk.
Men det här ser inte så bra ut. Det är första gången vi skulle åka iväg hela familjen på hela mässan, Kevin brukar alltid komma efter med barnen fredag kväll. Barnen har fått ledigt från skolan, biljetterna bokade vi i somras, och så nu detta. Mellankillen har haft feber sedan i fredags och får nu penicillin för öroninflammation, förhoppningsvis piggar han på sig snabbt. Men Kevin, hallå!? Det här som skulle bli hans första riktigt mässa, då han inte bara är barnvakt utan också ska jobba, och så ligger han här, dagen innan vi ska åka och är sjuk. Så ska det ju inte vara!
Men jag har inte gett upp. Jag försöker sköta allt här hemma så att han får vila så att vi kanske kanske kan ta det där tåget i morgon. Samtidigt som jag försöker tänka att det är ju inte världens undergång, det är bara en mässa, men jag kan inte låta bli att känna mig ledsen. Nej, nu ska jag gå och packa, ifall att… Håll tummarna!