Tack alla ni som på olika sätt hört av ert och gett stöd till Kevins Numera negerkung efter Augustpriskommitténs avslag att ens ta med den i tävlingen.
I en artikel säger Kristina Ahlinder, vd för Svenska förläggareföreningen:
“- I Augustprisets statuter står det att man ska uppmärksamma och årligen belöna de bästa nyutkomna böckerna av svenskspråkiga författare. Visst kan man säga att det här är en svenskspråkig författare som skriver på engelska – men det är inte det som är avsikten. Avsikten är att det ska vara svenska böcker på svenska språket för den svenska marknaden, säger hon.
TT Spektra: Men halva boken är ju skriven på svenska?
– Det räcker inte. Då kan du lika gärna säga att det är engelsk bok.
TT Spektra: Fast var drar man gränsen? När författare som Jonas Hassen Khemiri i “Ett öga rött” uppfinner en egen variant av svenska, godkänns boken då av Förläggareföreningen?
– Det är en helt annan sak. Då experimenterar man med det svenska språket. Men här handlar det inte om ett språkexperiment på det viset, eftersom halva boken rakt av är skriven på engelska.”
Jag vet att inte alla vill läsa på engelska, men många vill och kan. Alla vill inte läsa poesi heller, men jag tycker det ska komma ut diktsamlingar ändå.
För mig har språk och litteratur alltid varit en möjligheternas frizon där jag fått möta människor, miljöer och skeenden jag inte kan tänka mig fram till. De är sätt att utforska världen utan att nödvändigtvis göra allt själv. Det är en väg att förstå andra människor, andra kulturer och andra sociala sammanhang än dem som är självklara för mig.
Jag är faktiskt sorgsen över att Augustkommittén krossade min illusion om att detta ska vara en självklarhet för litteratur som ges ut i Sverige. Även om den inte ser ut som på August tid.