Vissa tror att pappersboken är dödsdömd men det tvivlar jag på.
Härom veckan skrev en kille i Stockholm City att kulturkonsumenter har under det senaste decenniet vänt sig alltmer mot digitala medier samt vänt de stora producenterna ryggen. Och så var det nog på tiden att bokbranschen kom in i dataåldern och började släppa det där med pappersböcker. Innan det blev för sent, alltså.
På Textmässan på Kulturhuset för ett par år sedan fick X-Publishing en liknande fråga: varför håller ni som försöker nå ungdomar på med ett föråldrat format? X-Publishing svarade att folk brukar gå in i bokbranschen för att de gillar böcker. Och inte datorer. I alla fall inte i första hand.
Nå, kommer läsplattor att ta över? Kommer pappersböcker att gå samma öde till mötes som LP-skivor, 8-tracks, kassett-band och CD-skivor? Digitala böcker sägs vara milövänligare men stämmer det? Någonstans ifrån måste all elen komma. Och plattorna måste tillverkas. För att några år senare skrotas. Och kriget i Kongo har delvis underblåsts av suget efter metallen som används i batterier till sådant som mobiler och läsplattor, har jag läst. Men böcker mals ner och blir till nya böcker. Skogar är förnybara. Jag är väl medveten om hur hårt den svenska skogen brukas, men hellre skogsbruk än serverfarms, tack.
Men visst har ungdomarna verkat förlora intresset för böcker? Jag har själv varit orolig över att mina elever inte visat någon större intresse för världen bortom dataskärmen – för något år sedan skrev jag en panikartad insändare till tidningen Svensk Bokhandel om just detta. Men mina elevers läsvanor och inställning till böcker verkar vara på väg att ändras. Mina elever börjar ha med sig pocketböcker till lektionerna igen. De smygläser under bordet när jag håller på att skriva på tavlan. Ja, det är mycket Tolkein och Myers som de köpt på Sci-Fi bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm, men ändå: De har gått in i en boklåda. De har lagt ut pengar på litteratur.
Och så vill några av dem till och med pröva sig på att skriva en roman till sitt projektarbete. Inte sätta ihop dataspel eller nätverkslösningar. Utan romaner – en skrivform som är äldre än mitt hemland.
Det verkar vara lite status igen med pappersböcker.
Hemma har vi börjat vara mer konsekvent med att köpa böcker i födelsedagspresent. Samt be om dem, till barnen och till oss själva. Men lästid då? När hinner en modern människa läsa? Jo, vi läser mycket med barnen. Det syns inte i mina boktips (inte än!) men de allra flesta böcker jag läser är just barnböcker. Och sedan hjälper det att vi inte har någon tv. Nej, vi är inte Amish – men ärligt talat, när hinner folk titta? När jag var ung brukade min mor som straff tvinga mig sitta i en stol. Det är så det känns med tv. Fast inte med böcker.
Nu får ni skratta åt mig, men jag skulle vilja börja en rörelse med folk som tv-vägrade. Nej, inte bara vägrade betala avgiften, utan även vägrade titta. En rörelse med folk som gjorde sig av med tv:n och i stället satsade avgiftspengarna på böcker. Jag tror att folk skulle må bättre av det.
Det gör jag.
PS: Texten har inte korrlästs av en modersmålstalande! Om ni hittar fel, får ni gärna påpeka. Men idag blev det för bökigt att ordna på förhand.
PPS: Det kommer att dröja ett tag innan Kerstin och jag hittar balansen här. Det här med Förläggarbloggen är alldeles ny och vi blir försökskaniner. Tack för tålamodet!