Varför i hela skogen just deckare? Man kan ju undra?
Särskilt en dag som idag, då jag är totalt splittrad mellan att förbereda mitt lilla anförande på Stadsbibblan, att snoka reda på ett lönearbete för en fattig författare och att försöka knyta ihop min synopsis för bok två, som helst borde ligga som råmanus i september.
Splittrad blondin, japp!
Många, och då menar jag också rätt många recensenter och kritiker, verkar tro att knåpa ihop en deckare, det gör man på en kafferast. Och inte behöver man vara särdeles kunnig, ambitiös eller litterärt kunnig för att göra det heller. Jag kan upplysa er om att så är inte fallet. Att skriva en deckare är SVÅRT!
Att skriva en roman är väl nog så utmanande, för dom flesta. Men i en sån bestämmer jag ju precis hur jag vill ha min verklighet och behöver inte anpassa mig till utredningstekniska detaljer, polisarbete och logik.
I en deckare har dom flesta inte särskilt mycket tålamod med lösa trådändar som dinglar, faktafel eller poliser som travar omkring och gör lite som dom vill. Man vill att allt ska hänga ihop och att gåtan ska läggas ut i bitar så att den listige läsaren ska kunna lösa gåtan. Eller hur?
Alltså, varför ger man sig på nåt sånt?
För att jag älskar deckare så klart!! Spännande historier. Gåtor och pussel. Hjärnan ska svettas lite den med … ;-D Jag gillar så klart annat än enbart deckare också, men en bladvändare och nagelbitare är ändå något speciellt.
Många har frågat om just skrivprocessen och jag ska göra ett tappert försök att berätta mera om den i eftermiddag på biblioteket.
I grova drag handlar det om att hitta ett ämne eller en historia, ett samhällsproblem eller mänskligt ämne, som man vill berätta om.
Somliga författare börjar gärna med ett ämne och gör sen en grundlig research på det, vilket lätt får följden att man frossar loss i sin egen kunskap om vapen eller giftiga svampar. Sånt är så klart också kul, men är inte det som får mig att gå igång.
Jag tror mycket mer på att ha historien klar för dig och sen se om den har glapp som behöver fyllas . Och då ber jag om experthjälp av den som kan ge sån.
Jag ser till att ha min historia klar för mig. Jag måste ju veta allt. Annars rasar bygget.
Sen ser jag till att alla personer som är viktiga har utseende, historia, karaktär osv klar. Jag behöver ju veta vad som driver varje enskild person för att dom ska bli trovärdiga. Och för att dom ska kunna verka tillsammans eller mot varandra.
Sen bygger jag bygget! Gör en synopsis, i dator eller på papper. Försöker se hur dom olika historierna, för det är alltid fler än en… samverkar och påverkar varandra. Och till slut gör jag en tidslinje. För om dygnsrytm och tidsåtgång för olika saker inte flyter så känns det när man läser. Jag sätter också tempo i berättandet genom hur många och långa kapitlen ska vara och hur ofta jag byter det som kallas ”point of view”.
Ja ni hör ju att jag är en filmnörd av mått!! :-)
Sen får man gneta, slita sittfläsket och tangenterna.
Om det är rätt sätt, det vet jag inte. Än!
Men det är mitt sätt.
Nu ska jag se vad dom ställt till med i Slottsskogen? Dags för en runda. WOW-invasion!!?
Carpe diem
Ingrid