Behövs det? Ett litteraturmanifest?
Ja inte vet jag? Men lite kul är det trots allt. Att sju författare har gjort ett sånt i DN där man i en rad punkter visar vad man tycker är egentlig litteratur och inte? Eller har jag missuppfattat hela alltet?
Syftet ska vara att blåsa nytt liv i den svenska prosan och göra “2010-talet till ett berättandets decennium”.
Författarna spikar upp ett tio punkter långt litteraturmanifest i Dagens Nyheter där de bland annat lovar att inte skriva deckare under pseudonym eller böcker om unga shoppande kvinnor i storstadsmiljö.
Vidare lovar författarna att hålla sig borta från självbiografin, det vill säga att aldrig publicera egna eller andras dagböcker. Sammanblandningen mellan journalistik och skönlitteratur är också något som man ska undvika, liksom att skriva romaner om verkliga personer.
Hmm… det var rätt många slängar åt många olika håll?
Eller så är det ett slags försök att definiera vad den svenska prosan ska vara? Eller har varit? Jag känner mig faktiskt aningen förvirrad här.
Vad kan man skriva då? Om man inte ska avvika från manifestet vill säga?
Tjae, vanliga romaner, fiktiva alltså. Man får inte göra som Hellström med partner. Man får inte Kepla eller Baldra. Och inte chiclitta heller, vilket jag kan tycka är rätt skönt då …
Inte skriva om sig själv. Piuh, det var ju också skönt. Hur kul skulle det bli? Tsstsss…
Ja å så får man inte skriva romaner om verkliga personer, alltså dom ska vara påhittade.
Jamen, amen! Jag är helt rätt ute ;-D
Jag skriver under eget namn, jajamen. Jag skriver om fiktiva personer och hittar till och med på gatuadresser och annat för att inte peka ut folk. Och jag skriver inte under pseudonym! Och är inte journalist. Och – jag skriver inte om mig själv, även om egna erfarenheter nog vore svåra att vara utan, hur man än skriver ;-D
Så befriande! Jag kan alltså fortsätta med gott samvete och vet dessutom att jag är en av dom som kommer att tillhöra det litterära 2010-talet! Man bugar och tackar för detta :-)
Lite solsken idag med.
Ingrid