Hemma i torpet igen! Vandrar runt i trädgården och ser på allt som är nytt, smakar på enormt stora rädisor, stöttar några malvor.
Och i älven är det 23 grader. Morgonsimtur! (Trots förkylningen…men stämmer det där egentligen att man inte ska bada om man är förkyld? Varför då? Däremot tycks det mer troligt att man inte ska klippa gräs och inte måla fönster…)
Fåren har kommit, men än så länge betar de på andra sidan älven. Mitt stängsel är inte riktigt färdigt, men snart.
Jag tänker mig att de likt Lillpers får är ordflockar som bäar läten och vill bli tydda. (”Men hur länge ska vi gå här?”)
Vill bli meningsfulla.
Gräset är högt nu, och tycks oändligt. Hur ska jag kunna bringa ordning här?
Snart ska jag ha fåren här, nära huset.
Höra dem tidiga morgnar prata om vatten, att jag ska fylla på färskt vatten.
Vattna vattna
Jag har börjat läsa ”Ögonblick av frihet” (Virginia Woolf). Är fascinerad av hennes enträgenhet. Hur hon prövar det mesta som material för sin skrift. Och hennes skärpta formuleringar som tycks uppstå så omedelbart. Klarheten.
Nu blir jag sugen på att läsa om hennes romaner. Och jag undrar om jag har läst Mrs Dalloway. Tror inte det. Ska leta i hyllorna.
Ett eget rum, förresten. Det är förbluffande med den här strida strömmen av besökare och visiter som Woolfs dagar tycks fyllda av. Säkert inspirerande, och hon behövde ju inte laga maten själv. Men ändå. Tiden. Orken.
Och apropå klarhet i språk: Jag har fått hem Marilynne Robinsons ”Gilead” (finns nu i pocket på svenska; översatt av Niclas Nilsson). Jag läste den på engelska för något år sen. Det är en helt underbar roman. Språkligt mästerlig, rörande och mänsklig. Jag tänker läsa om den nu på svenska. Ser fram emot den upplevelsen.