Skrivarplatser

Finns det skrivarplatser? Naturligtvis finns det platser där det skrivs, men finns det också platser som uppmuntrar till skrivande, och i så fall handlar det om en personlig upplevelse eller om ett allmänmänskligt förhållande? Jag har inget givet svar, men jag lutar åt det senare.
På samma sätt som det finns miljöer som inger en känsla av harmoni och trygghet tror jag att en kombination av vissa saker skapar de rätta förutsättningarna. Den som skriver mycket har troligtvis inte bara en plats för sitt skrivande och antagligen finns det uppenbara skillnader mellan dessa särskilda ställen, men ändå går det att se mönster.
För mig är skrivandet en fråga om temperament. När jag är lugn och eftertänksam behöver jag en miljö som på något sätt utmanar mina sinnen utan att störa mig. Jag skriver gärna på caféer. Det är mitt bord och min kopp kaffe. Jag behöver inte prata med någon, men jag är inte ensam. Det finns en rörlighet runt omkring som jag finner avkopplande. Ibland händer det intressanta saker utanför bubblan som ger anledning till ett miniavbrott eller i bästa fall ger ett uppslag, men ofta räcker det med bakgrundsbruset för att jag verkligen ska koncentrera mig.
När jag redan är fokuserad eller oron att inte komma vidare blir alltför stor då behöver jag någonting annat. När strukturen i berättelsen är en utmaning och problemen hopar sig då längtar jag till en avskild plats där ingenting finns utom jag och min historia. En plats där jag tvingas möta min egen frustration, men också kan bli löjligt lycklig över en smart vändning eller en rapp ordsalva. Inte minst ger det självkännedom.
Berätta gärna för mig om era skrivarplatser! Var blir ni kreativa?