Theodor Kalifatides är en hedersman. Jag läser Svensk Bokhandel på nätet och ser att han har markerat med all önskvärd tydlighet vad han tycker om Bonniers nya författaravtal: option på e-boksrättigheter utan ersättning och ingen tidsbegränsning på licensrättigheterna.
När det gäller en sådan här fråga är jag lite som ett Kinder-ägg. Full av överraskningar och en vinkel räcker inte. Som författare kan jag naturligtvis uppröras över ojusta villkor och potentialen för maktmissbruk hos landets överlägset största förlag. Men ur den vinkeln är jag inte starkare än mina (hittills) modesta försäljningssiffror. Däremot som affärsjurist specialiserad på avtal om immateriella rättigheter så blir jag DJUPT besviken. Vad är det för obefintlig kaliber på juristerna som anlitas av denna mediakoncern? Eller är det en sådan toppstyrning så att de inte har någonting att säga till om?
Den första grundlektionen jag försöker lära mina klienter är att i ett samarbetsavtal måste det finnas två vinnare, annars finns det två förlorare. Jag filar gärna på villkoren så att de briljant hanterar alla spörsmål som överhuvudtaget finns på bordet, så att min klient får det slutliga övertaget, så att risken för tvist minimeras, men jag är alltid tydlig med att om inte motparten också är rimligt nöjd så är avtalet ändå en flopp. Här finns inget utrymme för förnöjsamhet.
Nästa grej är att HÄNVISA ALDRIG TILL EN POLICY.
Ett avtal är en personlig sak. Policies är för internstyrning.
När Bonniers har lärt sig detta har de förutsättningar att behålla sin position som det ledande förlaget, inte förr.
Författare och advokat. Jag såg en läsarrecensent som inte riktigt kunde förlika sig med kombinationen. Bortsett från prioritetsfrågan som kan vara svår nog så ser jag inga problem. Inga överhuvudtaget.
Jag hoppas att många fler reagerar. Sveriges författare är värda mer än så här. Grrrr.
2009-05-23